Minnen

Jag oroar mig en del över att jag inte kommer ha tillräckligt många bilder på mig själv och mina nära och kära som unga (ja, föräldrar medräknas de med eftersom de bara blir äldre och äldre och äldre..) när jag blir gammal och vill minnas. Så därför ber jag er, ha tålamod om jag förvandlas till en fotonörd och vill bli fotad och fota hela tiden. Batterierna ska slitas ut! Mohahahaa!

Minnen varar för evigt. Även om de glöms bort ibland.

Bio!

Än så länge är det iallafall bokat att jag ska på bio på söndag och filmen som ska ses är Wall-E! :)
Tror att den är grymt söt!
Kusinen Linda har fått mig att ändra uppfattning gällande den saken med. :) Tack för att du är så fin kusin!
Älskling och jag ska på bio. :D 170:- fattigare, en erfarenhet rikare. :) Bättre så.

Familjekärlek

Jag älskar verkligen min pappa, mamma och bror! De är helt fantastiska alla på sina egna små sätt.

Älskar vår katt Pyret också. Även fast hon är en bitsk kärring.

Girly music!

Jag älskar Christina Aguileras "Candyman"! Vidoen är ju bara för go och svängigt 50-tal. Lovely! Låten kan vara bra men ibland inträffar det att vidoen överträffar ens förhoppningar och helst plöstligt är man fast. "Candyman" är ett sådant ex. :)

Förresten, älskling, kan vi inte gå och se Wall-E på bio snart? Den verkar gullig. :)

Btw, my dearest hopes right now is:

• Agnes Carlsson - On and on (It's about love)
• Rihanna - Disturbia (Not so much about love but damm, it's good music!)

Please, boys and girls (and of course myself) remember that love is more important then anything else.

/ Love

Det är så fruktansvärt frusterande!

Jag blir som ett töcken när jag stressar upp mig över att jag inte har ett jobb som jag trivs med eller en lägenhet som kan ta mig närmare mitt drömjobb. Hela tiden finns det en gnagande oro i kroppen som säger: "Skynda, skynda, stressa, stressa. Du måste växa upp här och nu och få ett jobb och en lägenhet och börja sjunga i kör och träna. Och framförallt måste du skynda!"
Fick jobba igår på ett lager här hemmavid men herregud, det var verkligen det tråkigaste jobb jag någonsin har varit med om (och vad jag tror nu kommer jag nog inte få uppleva något tråkigare i framtiden)! Ett sånt monotont jobb. Jag vill verkligen ha det där hotellbokarjobbet. Eller något annat där det händer något. Och kanske där man kanske får sitta lite granna. Igår fick jag stå upp i praktiskt 8 timmar. Jag som inte alls tycker om att stå upp när jag jobbar om jag inte går. Men att bara stå är ju helt värdelöst.

Rikard ringde nyss och lyfte min dag! :) Blir så tristess när jag bara går hemma och tänker på ett jobb jag inte vill tillbaka till imorgon. Och då blir jag jättestressad! Men att höra Rikards röst är lugnande. Mys! Tack för all kärlek du ger mig. :)

Annars idag så känner jag för att köpa en massa Marabou mjölkchoklad och trycka i mig, krypa upp i Rikards famn och kolla på en bra film och sedan gå till ett jobb jag trivs med imorgon. Är less!
För der KRYPER VERKLIGEN i mig när jag bor hemma och känner mig totalt isolerad utanför civilisationen! För det gör jag. Det är långt till kompisarna som bor i Skene och till Rikard som bor i Målsryd och hela tiden tänker jag på att bensinen är så dyr och att jag vill hitta på saker och samtidigt ha ett jobb som jag trivs med och att detta antagligen ligger i Borås gör mig ju verkligen inte mindre stressad för då måste jag komma dit upp och GAAAHH! Märks det att jag är frustrerad?

Kan vi inte gå på bio i helgen flickor så vi kan träffas allaihopa någon gång?
Jag måste få tankarna riktade på annat än jobb nu. Så snälla.


För det är så irriterande att bo ute på landet. Om jag vill sjunga i kör så går inte det för det finns ingen ungdomskör här ute längre. Dessutom vill jag inte ha fler orsaker att hålla fast vid landsbygden. Och om jag vill träna (säg t.ex. Friskis) så måste jag antagligen åka till Svenljunga eller Skene (sistnämnda för fler träningsalternativ vilket ju kan vara roligt) och då måste jag ändå ta bilen och förpesta miljön. Tänk så skönt det skulle vara om man kunde ta cykeln ner till träningen. Alltså: träning hemifrån - träning - träning tillbaka hem. Smidigt. :)
Jag är så trött på Mårdaklev och att behöva ta bilen överallt att jag vill spy på det. Så jag vill bara att hotellbokarföretaget vill ringa mig NU och berätta att de jättegärna vill ha mig och att jag kan komma på intervju imorgon. Bra, för då slipper jag jobba på det där tråkiga lagret där man vill svimma av ont i fötterna, axlarna och ryggen. Fick allt det igår och det var bara första dagen. Fy fan.

Idag är jag på ett satans gnällhumör men suktar efter socialt sällskap som orkar med att lyssna på min tristess. Snart kommer nog mamma hem med och det ska bli skönt för då kan jag vräka lite på henne och hon kan vräka lite på mig om hon har något.
Suck. Imorgon ska jag börja jobba klockan 7. 7! Och jag som brukar vilja ha sovmorgonar till 11 allra minst. Jag vill inte växa upp. Fast egentligen kanske. Men jag vill glida in, inte behöva jobba på ett jävla lager.

Skriver säkert mer sen. Nu ska jag gå ner och äta äckligt potatismos och tråkig korv. Och så är vår mikro sönder så jag måste värma allt i ugnen. Frustrerande!

Men jag älskar Rikard iaf. :) Och kärlek är det bästa som finns.