Dina händer - Göteborg

"Jag vill lägga mitt huvud i dina händer.
Jag vill smekas av din värme.
Jag vill somna med mitt hjärta invid ditt hjärta inatt,
jag vill vila min panna mot din panna.
Jag vill smekas av dina händer,
jag har väntat länge nog på att vintern ska bli vår och att dagen ska gry, här i mitt hjärta.
Jag vill somna med mitt hår i ditt ansikte inatt.
Jag vill smekas av din värme, jag vill stanna i din famn när morgonen gryr och när dagen blir grå.
Här i Göteborg."

Enskilda rader tagna ur Sofia Karlssons underbara "Dina händer - Göteborg". Den är helt fantastisk! Jag kan knappt med ord beskriva hur mycket den, av någon anledning, betyder för mig.

Adressändring

Idag testar jag en ny sorts frukost: gröt med chokladbitar och mjölk.
Och bara sådär insåg jag att choklad ska vara för sig (eller på toppen av en jordgubbe), och att gröt och mjölk ska vara för sig. Men, jag hade aldrig helt vetat om den distinktionen om jag inte hade testat. Vad gör man inte för att ta reda på saker alltså?
Men, för att återgå till ett vettigare snack så tänkte jag prata om min flytt, som sker på lördag! Jisses. Jag är faktiskt nervös. Så, det är alltså nu jag tänker flytta samman med någon. Jag ska dela boende med någon. Vi ska dela på ett elavtal, en soffa, gardiner, hyresgästföreningens medlemsavtal samt en flaska vin då och då. Jag ska bli rommie.
Haha, inte sambo för er som trodde det. Lurade jag någon tro?
Men det är fortfarande helt sjukt. Det här är faktiskt jättestort för mig. Jag väljer medvetet att bo med någon, och för er som känner mig (hyfsat) väl vet att jag kan vara väldigt social, men väldigt mycket av en lonely wolf också. Så därför kanske jag inte är helt lätt att bo med. Men, samtidigt tror jag de flesta människor har den kontrasten i sig - väldans sociala, och samtidigt ensamvargar. På lördag sker det. Resten av veckan är det bara flytt i mitt huvud, lite plugg idag men det är ett undantag. Imorgon åker jag hem till familjen och börjar flyttpacka möbler. Gud, vad konstigt det känns. Känslan av att det här ska ske ger mig chills längs ryggraden och jag får gåshud på armarna. Det är ett litet osäkert leende som infinner sig, och själen mår ändå bra av tanken att sex personer kommer springa fram och tillbaka, upp och ner för trappor i ett lägenhetshus på Hisingen på lördag. Själen mår bra när jag ser framför mig hur det packas in i skåp, och pappa plötsligt ropar på mig "Men Maria, kom då! Du måste ju visa hur du ska ha det här." och jag rusar iväg för att ge direktiv. Det, det om något, är en underbar känsla. Det är så spännande ändå! Jag ska flytta tillsammans med Linnea och mitt i allt stök kommer det finnas trygghet; min familj. De kommer vara med, och se sin flicka (och även syster) växa upp. Det är något vackert med att växa upp.
Uppväxande innehåller miljontals händelser, och man lär sig med tiden. Igår tillexempel så lärde jag och Li oss att fönster oftast behöver två gardinlängder, och inte en - vilket vi uppenbarligen hade köpt på vårt Ikea-besök. Så, nu ska hennes mamma se om hon kan få tag i samma tyg för den saknade längden för alla tre rum. Det känns ju onekligen underbart att vi har en gardinlängd till varje fönster. Herremingud. Jag har aldrig behövt bita mig så hårt i fingrarna som igår för att inte skratta rakt ut. Uppväxande är som sagt otroligt. Vi kommer nog vara med om liknande händelser i framtiden,
och jag älskar det.

Solen gör det nog perfekt

Dagen har varit till klar belåtenhet. För imorse gick jag till hållplatsen i strålande solsken, och önskade Sara godmorgon all at the same time. Jag har fått träffa mina underbara skolkamrater, och insett en och två gånger att vi är en samling smått oformbara individer. Men ändå funkar vi tillsammans. Jag har funderat en och två gånger på vad människor är för något egentligen, och hur regelverk egentligen är uppbyggda. Och jag har både en och två gånger insett hur otroligt glad jag blir när solen är framme, och jag får chansen att använda mina sjukt coola solglasögon. I'm the moviestar in them. Idag har jag även ätit ananasglass, halva blev uppäten på bussen till chaufförens ogillande blick, och den var redigt god. Varför var den så god? Nummer ett, den smakade ananas. Nummer två, jag fick avnjuta (halva) den i mina goda vänners sällskap. Jag fullkomligt älskar att vandra ner för Götaplatsen och längs Avenyn tillsammans med dem, för de är verkligen fantastiska! Idag har jag även suttit ute på en stol i solen och varvat djupa diskussioner med min granne samt läst ur en fantastisk bok. I warmly recommend it; 'Sula' by Toni Morrison. Att sitta ute i solen i ett par timmar och diskutera nästan vad som helst med ens granne är ett för mig hittills underskattat glädjeämne. För jag trodde inte det för ett år sedan, men livet i Göteborg har gett mig mycket. Väldigt mycket.

Det har varit en perfekt dag. Imorgon kommer Sara och hjälper mig att flyttpacka, jag älskar henne för hon drar ur mig i flyttpacknings-stagnationen. Och det finns egentligen inget bättre sätt att avsluta en perfekt dag än med annat än att diskutera mjuka läppar och festpussande med en av the two Emmas.

Tack.