Ord utan ord

You know that I could use somebody.
Someone like you.


Allt som oftast är jag väldigt tankfull när jag skriver. Det brukar vara mörkt ute, för oftast skriver jag på kvällen, och allt som oftast reagerar jag på min spegelbild. Det är en funderande flicka som möter min blick, och bara en av oss vet hur tankarna egentligen går. Och den där funderande flickan behöver reagera över sin spegelbild, för då vilar tankarna för en stund.
Idag såg jag en fruktansvärd film. Den rörde om så otroligt i mitt känslohav. Jag brukar tro det bästa om människor, om att snällhet finns och att kärleken finns överallt - och att den översegrar allt. Filmen jag såg fick mig att på allvar att consider if I were wrong. Den var fruktansvärd och jag frågade Patrik om det ens finns godhet på jorden. Jag satt på hans fasters köksgolv med honom mittemot mig, och frågade på fullaste allvar. För jag trodde den hade försvunnit. Världen blev målad svart.
Jag brukar närapå aldrig känna mig äcklad. Det är ytterst sällsynt, men idag på vagnen påväg till jobbet var det precis vad jag kände. Jag lyssnade på musik för att få tiden att gå, och poppig musik fick mig att vilja spy; för den var för falsk, för glättig. Jag har hela dagen gått och funderat på den här filmen, och jag ryser när jag ser klipp ur den framför mig.
Jag tror att jag kommer drömma mardrömmar.
Så illa berörd blev jag, är jag, att Patrik fick möta mig i Brunnsparken efter jobbet och promenera med mig hem. Göteborg är vackert, men jag funderar på allt som sker som jag inte ser. Och jag klarar inte av att skriva mer, för nu behöver jag göra något annat. När poppig musik kommer igång just i detta nu så byter jag inte låt, som första åtgärd. Jag fortsätter lyssna, och funderar på om jag ska tycka om den eller inte. Kanske håller jag på att återgå till min trygghetsbubbla. Och det får mig att fundera på om jag ska se filmen igen.

En underbart fantastiskt fredag!

Värre fredagskväll kan man ha! För jag har precis försökt dansa av mig energin jag fick av Winnerbäcks "Röda läppar". Statusläge? Den går inte att dansa av sig! Jag har hoppat, och slängt håret framochtillbaka, och älskat hur mina lockar studsar mot skulderbladen när jag svänger och studsar. Jag stampat med fötterna i marken, men energin försvinner bara inte. "Stockholms kyss" kom igång och jag kunde inte låta bli att trumma på köksbordet. Jag älskar mina lediga dagar!
Jag älskar dem, och jag älskar verkligen idag, för de är värda så mycket när de inte blir så många..! Winnerbäcks gitarrspel i den akustiska versionen av "Kom änglar" ger mig ny energi, och jag kan inte hindra den knutna näven som slår takten i bordet. Det är fantastiskt hur en dag kan te sig.
Idag har jag nämligen tvättat i sex timmar, och så har jag tillsammans med en arbetskamrat per telefon blivit irriterade över uteblivna lönespecifikationer. Och så lagade jag kvällsmat halv nio. Förlåt blivande sjuksyrra Emma, jag vet att det inte är bra - dina ord sitter kvar i mig, och det är jag glad över. Jag dricker vin istället för det planerade thédrickandet, och det anser jag vara mer än okej. Och Winnerbäcks musik får mig att vilja gråta, ligga på golvet och njuta, samt bara vara tacksam över den givna gåshuden på en och samma gång. Han är duktig, han är rent av fantastisk.
Att vara ledig ganska sällan är fantastiskt. Jag har idag utbrustit med glädje "Ja! Jag är ledig! Det är fantastiskt, och underbart. Herregud." när någon har frågat om det är skönt att vara fri från jobbet. När kvällsarbetet tog sin början igår tog jag min början av ledighet. Men, det gick bra ändå. Jag var närvarande för mina vårdtagare, med ack så jag längtade efter min lediga dag. Idag har jag beundrat mig själv något oerhört när jag märkte hur väldressad jag är i min trenchcoat. Äntligen har jag en trench, som jag har längtat! Idag har jag känt mig mysig, och vansinnigt praktisk, när jag hade på mig gummistövlar med raggsockar innanför. Det var dock varken mysigt eller praktiskt när jag skulle prova arbetsskor. Skor som jag inte ens köpte. Så idag har jag gått omkring i (snyggsnygg) trenchcoat och gummistövlar. Och jag var snygg! Jag innefattades av 'kontrasternas kvinna', och ni vet att jag älskar det. Det vet ni.
När det går min väg så älskar jag det. Jag tränar, och kämpar, med att tycka om kontrasterna även om de inte går min väg.
Idag har jag bara gjort nyttiga inköp. Förutom ett, för det vara bara kul! Och sen undrar jag över de där två, men jag får helt enkelt gilla läget.
För jag fick ju två för 140:-.
Jag funderar på hur fantastiskt det var att gå ner längs Avenyn och helt plötsligt vilja närapå kasta sig över Kungsportsbron. Göteborg är fantastiskt. Och jag älskar den här stan. Linnea ringde mig innan idag, och efter olika sakers deklarerande berättade hon för mig hon är helledig i ungefär en vecka innan skolstart, och att hon vill hitta på saker med mig. Då talade jag om för henne att vi ska åka Paddan. Och innan idag insåg jag att jag ska gå på ":AND THERE WAS LIGHT". Jag ska åka Älvsnabben dit och det kommer bli fantastiskt. För jag ska dit med Patrik, och Patrik är underbar. Patrik är helt okej med vad jag än säger, och han tar det lugnt när jag är brutalt ärlig. Han och jag ska på utställning, men han vet inte om det än.

Och om ni tycker att det jag skriver låter snurrigt ta då i beaktande att jag har druckit några glas vin. Och ni skulle egentligen bara vet hur många redigerade stavfel jag har gjort.

Flirtande, med läpparna?

"Jag tycker om hur dina läppar kändes mot min kind. Jag funderar över hur de skulle kännas läppar mot läppar."

Confetti

When I'm dancing up you, I'm making you out of control.



Idag förvånade jag Ida när jag berättade att en kille sa "tack detsamma" till mig efter att jag berättat för honom att han såg sjukt snygg ut. (Se: Trägår'n lördag 24/7 2010, jag i röda läppar och höga klackar.)
Av Ida fick jag svaret (i liknande ordalag); "Men Maria! Varför tycker du det? Du är ju alltid snygg!"
Och ja, det är faktiskt sant. Jag var jävligt snygg i lördags! Sexig, och het.
Och med viss undran frågar jag mig själv om man kan benämna sig själv med "grr..!"