Make-up. En ny melodi?

Igår var jag på after work med några nyfunna vänner här i stan.
Innan dess var jag på sminklektion hos min kursare Emma. :) Hon instruerade hur jag skulle göra och jag skulle försöka utföra. Trots att jag inte förstod överdrivet mycket hur jag skulle göra så tycker jag att jag lyckades hyfsat.
Gillar det faktum att min hy faktiskt har lyster och jag älskar faktumet att jag gör ett gott försök med att kröka på läpparna sådär sexigt.

Ursäkta va? Skulle det föreställa sexigt?
Hrm. Ja, men precis.
Sen det faktum att jag ser förjävla trött ut är ju en helt annan fråga. Så inga frågor om det.

Drömmen återkommer

Jag älskar allt som oftast rytmik. En form av rytmik som jag verkligen älskar är rytmiken kommen ur fiolmusik. Den kan pendla mellan allt från våldsam till vaggviselugn.
Jag har funderat åtskilliga gånger på att börja spela fiol. Jag älskar ju som sagt det.
Nu ligger det härmed tre saker på min önskelista till julen;
matbidrag, klädbidrag och kunna-börja-spela-fiol-bidrag.

Hur coolt hade det inte varit om jag en gång i framtiden sa till er mina vänner:
"Jomen kom till Göteborgsoperan, jag ska spela där."?

Förundran

Idag har jag spenderat 7 timmar i staden.
Där har jag gått vilse till Majorna. Slutdestinationen var Linnéplatsen. Så förvirringen var hyfsat total kan jag tänka mig. Jag har sett vart 2:a Långgatan ligger, och förstå dess speciella rykte. Jag har ätit en seg köttfärspaj. Jag har lyssnat på hur amerikanskt studentliv är. Jag har blivit fascinerad. Mer promenader har gåtts och jag har druckit äppelthé. Och ätit en sträv kanelbulle.
Hur nu en sådan kan vara sträv.
Men tro mig. Det kan den.
Jag har pratat såpass mycket så det har börjat göra ont i halsen. Flertal gånger. Jag har diskuterat om Mellanöstern. Jag har pratat om lycka, och personliga framgångar. Och trygghet.
Jag har diskuterat musiksmak och fått medhåll. Jag har suktat efter att få se Tiesto, Guetta och van Helden i verkliga livet.
Jag har sett älven i skymningen. Det var verkligen vackert. Jag tror det kommer bli en av mina favoritplatser i den här stan. Det är ett bra ställe att tänka på kan jag tänka mig.
Jag har berättat om att jag en dag i mitt liv ska se föreställningen 'Svansjön'. Jag har tagit nya steg i Göteborg på ställen jag knappt visste fanns. Jag har haft det fantastiskt.
Jag har förundrats över hur fint det är att blåsa ut varm luft in i den kalla kvällsluften. Det blir som dimma för stjärnorna då.
Jag har även fått stå på tå på en perrong för att kunna kramas hejdå.

The childhood friends

Jag har precis pratat med min underbara vän Jennifer i en och en halv timme! Herre min gud.
Sannerligen, har jag satt igång är det svårt att stoppa mig. Tur i oturen?
Det jag egentligen tänkte säga var att jag älskar Jennifer iallafall. Hon är bra hon.

Måste höra av mig till Ida med. Ida, jag hör av mig! :)

Universitetsbruttan fortsätter sin resa

Nu ni, nu har jag anmält mig till vårens kurser.
Spänningen stiger.
Kommer jag bli antagen?
Kommer jag bli en grymt duktig engelskastudent?
Kommer jag diskutera hätskt om identitet?
Kommer Mellanöstern fortfarande finnas på mina läppar?
Eller kommer jag bli en IR-are?

Hur kommer jag tänka när jag ser om jag har kommit in eller inte? Kommer jag bli besviken om jag inte blir antagen till en viss kurs, eller kommer jag känna lättnad?
Som ofta, så många frågor. Så få svar.

Jag är nervös redan nu! Herre min gud. Hur ska det här gå?

På vår gata i stan

Mina damer och herrar. En sensationell upptäckt är gjord! På skolan där jag går så finns det en hund.
Och inte vilken hund som helst, utan den är grön. Och väldigt stor! Nu blir ni allt nyfikna va?
Jojomen, se och lär. Lägg märke till de gulliga öronen och nosen. Gull! Och framförallt, lägg märke till den heta bruden framför hunden.
Bara en liten påminnelse.

Kolla glajsen liksom.

Idag frågade för övrigt en tjej i min klass hur gammal jag är. 'Gissa' sa jag och hon pendlade allt mellan 27 till 23. Tillslut landade hon på att jag skulle vara 25 år gammal.
Fråga: Ser jag 25 år gammal ut? Jag behöver respons för det innebär ju att jag kan komma in lättare på dansställen här i stan. Typ Valand.

Ni vet, den där lilla dansanta jäklen som kallas Maria

Som så många gånger förr sitter jag i en soffa och kör några riktigt snygga moves när clubmusiken kommer igång. Antagligen på Ipoden (ja, jag skryter gärna om den, jag har ju en iPod liksom!) eller på mobilen (den är också snygg, den är ny). Tillbaka till ämnet och bort från girigheten (såsom det faktiskt är), när jag sitter här och kör mina moves blir jag ofantligt sugen på att gå ut och dansa och svänga med huvudet fram och tillbaka och hoppa (skutta också?) upp och ner och stråla med hela ansiktet. För kul har jag ju när jag dansar.
Återkom gärna till minnet då jag dansade på Trägårn för två veckor sen. Då dansade jag inte så mycket men när jag väl på golvet, då tusan rörde jag på mig! Rejält. Känn betoningen.
Dagen efter kunde jag nämligen knappt röra på nacken. Men ska man dansa så det syns, då får man väl för sjutton ta konsekvenserna med?
Jo minsann.
Och i fredags var det som sagt dags igen. Annette var här. Och vi skulle gå ut. Och dansa järnet av oss. Vi började på Keybar där det skulle föreställa Oktoberfest. Var det en Oktoberfest att stoltsera med? Eh. Nej, skämmas är vad de arrangörerna borde göra. Vilken falsk marknadsföring. Bluäh.
Så vi gick till Sticky Fingers istället. Detta omtalade ställe som drar in människa efter människa efter människa för man vill ju gärna veta varför Sticky ska vara så jäklans omtalat för. Fick vi reda på det?
Njeäo. Kanske. Rockställe/Alternativ ställe. I get that. Men jag ville ju dansa. Som på Trägårn. Den sortens dans gick inte att genomföra på Sticky. Men vi hade kul iallafall.
På slutet hamnade vi nämligen bredvid några blivande stridspoliter. Fast en av dem skulle istället bli sjökapten. Spännande yrken i sanning.
Så när klockan slog tjugo i fyra så var det dags för mig och min vän att bege oss mot Grönsakstorget. Bussturen slutade även med att vi fick gå en promenad på cirka 1 km hem till mig. Verkligen uppfriskande klockan fyra på morgonen. :)
Så när jag vaknade klockan två på lördag eftermiddag var jag rätt så jävla trött fortfarande, och därför passade det utmärkt att lördagens kvällssysselsättning gick under kategorin 'Fika med kusinen'. Så vi gick till ett av mina favoritkaféer på Avenyn (fast hur många kaféer har jag varit på egentligen?) och pratade bort några timmar.

Men, nu är det iallafall söndag och nu är jag ju pigg igen. Och därför blir jag himla pepp när jag hör partymusik. Hm. Spritluckan på ParkLane är nog öppen idag har jag för mig.
Vem möter mig där?