Affection. What is affection? To whom can one feel affection? Are there different types of affection? If yes, why?
Ömhet, kärlek, tillgivenhet. Tre känslor som får mitt inre att rysa av välbehag! Ikväll har jag, tillsammans med min familj, varit på fars. Krister Classon son Lars hade skrivit den och han var även med och spelade. Han gjorde en fantastisk insats! Och jag slogs av hur himla snygg jag tyckte att han var! Innan ikväll stod den här karln framför mig och hade skrivit ett manus som fick folk att skratta. Han fick människor att skratta. Jag vet inte om ni som läser vet att jag blir djupt berörd av människor som kan få andra att skratta. Talangen att vara komisk tillsammans med nyfikna och trygga ögon och ett snyggt yttre får mig på fall. Humor är det viktigaste jag vet (på något sätt går humor och ärlighet hand i hand för mig, så är man komisk är man även ärlig - jag vill gärna tro på detta, så stjälp mig inte än). Ögonen anser jag reflektera det psykiska välmåendet. Trygga och nyfikna ögon kan väl därmed inte tala för något annat än en trygg och nyfiken själ? I absolutely love it! Snyggt yttre, behöver jag tillägga något?
Det är verkligen så för min del; människor med min sorts humor får mig på fall. Människor med trygga och nyfikna ögon får mig att må bra. Varför får de mig på fall?
För det är så jag vill vara. Humor är så viktigt, och jag vill ge människor i min omgivning en lättsam, upplyftande och glad känsla när de träffar mig. Jag vill få människor i min omgivning känna sig trygga nog att kunna vara nyfikna - bara med hjälp av min uppenbarelse.
Är det att ställa för höga krav på mig själv när jag vill ge människor i min omgivning de här känslorna?
Idag när jag satt och kollade på farsen and had a good time funderade jag mycket på min framtida man. Min framtida man och jag ska ha roligt! Vi ska skoja oss igenom torsdagsdisken och ha kuddkrig på söndagskvällen. Efter 40 års äktenskap (jag ber att det ska inträffa) vill jag fortfarande känna en nyfikenhet gentemot min man.
För att kunna ha roligt måste man känna trygghet. Bra vänskaper innefattas av trygghet; trygghet i dess renaste form. Och "love is friendship set on fire."
Trygghet, kärlek, humor och nyfikenhet går hand i hand.
Jag tenderar att bli classified as quite curious av mina vänner. Den klassificeringen är älskvärd i mina ögon! Att bli sedd som nyfiken och ifrågasättande (ibland även smått hysterisk - it's a part of my charm, of course) är precis det jag vill. För när jag är nyfiken är jag även kärleksfull, och framförallt trygg. Jag känner oftast en trygghet för de områden jag är nyfiken på.
Affection - it's quite nice to have someone to hug, to love, to lean on and to kiss. I got several friends I love. I hug most of them as well. And I lean on them when I'm sad, confused, angry or tired. I can't kiss them though. I would like to have someone to kiss.
lördag, januari 30, 2010
onsdag, januari 27, 2010
I miss?
Kanske får théet mig att piggna till. Kanske får théet mig att bli glad. Kanske borde jag sätta frågetecken efter meningarna istället för att låta dem vara retoriska. Att använda 'kanske' i en retorisk mening ger inte direkt någon frågande ställning.
Jag vet inte hur många dagar i sträck jag har sagt "Jag ligger i startgroparna, både för engelskan och jobbet. Men det ordnar sig!" när människor har frågat. För det är verkligen vad jag gör, ligger i startgroparna. Jag har aldrig känt mig själv ligga såhär mycket i startgroparna som jag gör nu. Det är inte så kul.
Men samtidigt är ju allt kul. Kanske inte allt. Men jag agerande den glada idag när ett gäng på 6 personer stod inne på Studentbokhandeln och skulle lägga sina pengar på böcker. Det var något som jag, tillsammans med övriga inblandade, inte såg fram emot. Men varför göra det jobbigare än vad det behöver bli?
Nu skulle jag dock behöva någon som får mig att piggna till och le. Det är inget lätt uppdrag dock. Jag vet inte själv vad jag vill. Inuti kroppen stavas 'saknad' upp. Vem saknar jag? Vad saknar jag? Saknar jag ens någonting, egentligen?
Jag vet inte hur många dagar i sträck jag har sagt "Jag ligger i startgroparna, både för engelskan och jobbet. Men det ordnar sig!" när människor har frågat. För det är verkligen vad jag gör, ligger i startgroparna. Jag har aldrig känt mig själv ligga såhär mycket i startgroparna som jag gör nu. Det är inte så kul.
Men samtidigt är ju allt kul. Kanske inte allt. Men jag agerande den glada idag när ett gäng på 6 personer stod inne på Studentbokhandeln och skulle lägga sina pengar på böcker. Det var något som jag, tillsammans med övriga inblandade, inte såg fram emot. Men varför göra det jobbigare än vad det behöver bli?
Nu skulle jag dock behöva någon som får mig att piggna till och le. Det är inget lätt uppdrag dock. Jag vet inte själv vad jag vill. Inuti kroppen stavas 'saknad' upp. Vem saknar jag? Vad saknar jag? Saknar jag ens någonting, egentligen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)