De gör minsann en rejäl spinn av det hela!

De senaste dagarna har verkligen tankarna snurrat i mig. Praktiskt taget i hela mig. Men det är fortfarande hjärnan som spelar ett spratt eftersom jag antar att det är den som tillåter oss att känna smärta över kroppen. Annars är det väl bara kött?
Tankar av otroligt många karaktärer har studsat fram och tillbaka i huvudet på mig. Jag har funderat på charm. Jag har funderat på Skatteverket och hur de flesta är rädda för det; "Hur deklarerar man? Om jag gör såhär, gör jag något brottsligt då? Skatt - varför är det egentligen nödvändigt?". Skatteverket (och många andra myndigheter) skrämmer mig rejält. Jag vet inte hur man deklarerar. Pengar och jag är ingen rolig kombination.
Jag har funderat, och för all del - funderar, på vad människan är för ras. Egentligen. Varför beter man sig som man gör? Varför finns det regelverk? Vem har kommit på alla regelverk som finns? Egentligen är vi väl helt jämbördiga? Men ändå står vissa över andra. Varför är det så? Vad är människan för något egentligen? Vem skapade produktionen? Och efterfrågan och tillgång? Vad är omtanke, och varför pratas det om att det saknas inför andra?
Borde en utbildning vara något man brinner för eller borde den vara nyttig? Varför är det panikartat att växa upp? Det känns som en stor klump (med orden "Jag vet inte hur man gör!") växer fast sig i halsen när jag funderar på övergången mellan ung och vuxen. Vad fan är en ung vuxen? Vad ska man kunna då?! Ska man veta hur man deklarerar? Ska man veta vad som ska gås igenom när man skriver på ett bostadskontrakt? Hur blir man vuxen? Varför finns det ingen manual? Och om det fanns det, skulle den finnas till studentpris då? Hur gör man sig själv tidseffektiv? Varför känner man alltid en press på att 'bli något'? Vad är 'något'? Är det att inneha ett, i alla generationers ögon, regelrätt yrke såsom snickare, ekonom eller läkare? Hur botar man lathet? Till var försvinner den fria viljan när behovet att betala hyran, vård och många andra utgifter tar i överhand? Varför är det så lätt för mig att bli nere? Varför blir jag passiv när jag är rädd? Jag skulle hellre vilja vara en kämpe. Uppenbarligen är jag inte det.

Jag har en fin vän som heter Hanna. När jag klagade på den engelska grammatiken sa hon till mig "Okej, det är en svår kaka att smälta. Men tänk så gott den kommer smaka när du har smält den!"
Jag känner att hennes uttryck passar in varsomhelst. Saker och ting är ofta jobbiga men när man är förbi det, då är den där kakan redigt god.

Jag måste ut och springa, och rensa tankarna. Annars kommer jag dränka mina sorger i alkohol ikväll.

Låt dagarna gå fort

Vetskapen om att jag ska flytta ifrån mitt nuvarande boende tillför en gnagande känsla i mig; Snälla, snälla, snälla..! Låt mig flytta nu! Det här boendet förtjänar sin dos av galla. Eller, snarare sagt. Behandlingen av hyresgäster förtjänar sin dos av galla. Det här är inte ett hem. I ett hem så kan inte vem som helst få komma in; familj till hyresvärden, arbetare stående under hyresvärden. För alla har då nycklar. Det är en så fascinerande tanke att aldrig helt kunna veta vem som kommer knacka på dörren och säga "Hej! Jag ska fixa dethärellerdethärellerdethär." "Jaha, ska du det? Det har jag inte fått någon information om." "Nähä, det var ju synd för dig det. Men så är det. Nu vill jag komma in."
Återigen. Snälla, snälla, snälla - låt mig få flytta.

"Du kan ju sjunga fint."

Jag älskar verkligen Göteborg! Det är så enkelt. Jag älskar att åka hem ifrån Heden och se ljuspelarna över Ullevi lysa starkt, och att se människor vara ute och ha det trevligt - trots att det är torsdagskväll klockan halv tolv på natten. Det är vad jag älskar med den här staden, den sover -
men det är knappt.
Ikväll har jag druckit Martini med is, jag har sjungit "Sommarsång", jag har druckit champagne som smakar godis (den var verkligen god!), jag har envisats med att få diska men inte fått det. Jag har druckit vitt vin (jag har som sagt druckit några glas men kan fortfarande stava, är jag imponerad av mig själv eller vad?), jag har fått lyssna till ljuva pianotoner och så har jag på en torsdag gått gatan ner med ett glas fyllt med godischampagne. Ikväll var kvällen som fick vilken vanlig dag som helst (26:e mars för att vara mer exakt) att likna nyårsafton - när annars står man utomhus med champagne när det är mörkt? Ikväll har jag föreslagit planer på att gå på bio imorgon kväll, jag vill se "Shutter Island". Jag tror jag kommer få min vilja igenom.
Och på lördag ska jag på kombinerad rockabilly/shotsfest hos en av mina underbara Emmor. Jag längtar så mycket efter hennes sällskap, hon är så bra!
And that's all for now I believe.

Joråmenserru

Idag har jag inte gjort något av generellt värde. Det har varit rätt skönt. Jag ska om ett tag ge mig utanför dörren för att åka till kvällsmaten. Vissa har det bra och blir bjudna på sin kvällsmat, enda kravet var bara att jag skulle agera försökskanin. Till en början var jag en aning skeptisk till detta men veknade när kocken sa "Om maten blir dålig så dricker vi bort det." Sånt gör mig verkligen nöjd! Så för närvarande skrotar jag runt i mitt rum och tänker på allt vettigt jag hade kunnat göra idag, nämligen studera, läsa igenom myndighetsbroshyrer och städa. Men jag hade en väldigt produktiv dag igår så jag kände att jag minsann kunde sova länge, prata bort 3 timmar i telefon, ta en lång dusch och bara inte göra någonting idag. Såna dagar är okej. Jag intalar mig själv det och hoppas på en hyfsad framtid ändå.
Så, jag borde nog trots allt sminka mig. Så inte människor på utsidan blir alldeles förskräckta när de ser mig - jag ska ju trots allt ge mig till bussen om 45 minuter. Jag känner på mig att jag kommer ha en jätterolig kväll!