Jag är så imponerad.. av tåligheten mina fötter besitter! Igår var det nämligen dags att dansadansa på ett dansgolv i Halmstad, och fy fan, jag stampade på som den värsta jazzaren, men nej - inte en endaste blåsa eller dåligt minne av hur ont jag hade i fötterna. Mina fötter mådde som prinsessor. Tummen upp.
Tummen upp för en del andra situationer igår kväll också, för det var mycket jag gillade. Jag älskade hur mycket jag skrattade åt Jonas och Dennis komik. De är ju grabbarna grus, eller bus, eller vad man nu kallar grabbar (män?) med humor. Kalorierna som kom med alkoholen hann knappt komma ner till magen innan de skrattades bort. Ett träningspass där man dricker? Funkar gott för mig!
Det är skönt att vara omgiven av vänner. There, I said it! Det är så mycket värme som finns där. Det fanns värme i Emmas leenden hon gav mig idag när vi satt och drack kaffe hos Jonas. Det finns värme när jag får hålla om, eller gå armkrok, med Sara. Det finns så mycket värme när jag leker stjärnan i rummet och jag vet att mina vänner backar upp mig om jag säger något korkat. Det fanns värme idag när vi kollade på film och chillade. Det finns kärlek, och jag älskar kärlek. Jag älskar kärlek. Och i övrigt, på tal om kärlek, hur fint är inte vänskap? Jag vet, nu ska jag gå på om vänskap och dess fina spetskanter igen. Men jag är tacksam.
Jag är så väldigt tacksam att mina vänner är på mig om att "Men Maria, du har ju inte redan nog med sjalar." "Nej. Inte en sån här röd fin har jag inte." "Nähänä. Visst hörru! Kom nu!"
Jag är tacksam för att jag får vara deras stöd i svårare stunder och ibland agera den som bär väskan och på så vis räddar kvällen. För vad är vänner annars till för? Jag är så otroligt tacksam för att de får mig att må mycket bättre genom att säga att mitt ex är barnsligt och att jag ändå är för mogen för honom. Det, det snacket igår, satte mig tillbaka på rätt stol igen; jag fick hjälp med att komma upp ifrån golvet och dess förvirrande tankar.
Det har varit en bra helg. En bra - bra - helg. Frukost med min kära - kära - tant Bettan. Tåg till Halmstad och solen sken. Jag kramade Sara och hon kramade mig lite. Vi kramade Emma och jag fick komplimanger för mitt hår. Tack så mycket! Vi levde som vänner gör. Fest, utgång (med en alltför sliskig efterhängsen pojkspoling, men det är en annan historia). Och förresten, tigerkakan Jonas bakade var toppengod, och ett extra gott betyg får han såklart eftersom han nattbakade. Under tågresan hem var värdinnan alltför upptagen med att leta upp alla passagerare som hade en anslutning att passa eftersom vårt tåg var försenat, så min biljett hann hon aldrig kolla. Och det var väl för väl, för jag hade inte köpt någon. Väl här hemma så väntade min raring till älskling (Bettan såklart, älskade) för vi hade en bio att gå på. Tintin! Hurray! Popcorn och läsk och 3D-glasses och en av världens mest kravlösa människor. Söndagskvällen kvalade in under resten av helgens signum "Precis vad jag vill ha ut av livet - kärlek och skratt".
Och resten av kvällen; 'Pan Am' och 'Vitamin String Quartet'. Jason Mraz musik är faktiskt fantastisk i fiolversionerna. Så att ni vet alltså.
