lördag, maj 08, 2010

Fler lyckliga Glenns?

Jag är totally fucked up. Egentligen. Inte skulle jag bli en Facebook-människa. Nejdå. Inte en chans.
Nejdå.
Men, så fel man kan ha ibland. Och även fast jag tycker det är värdelöst ibland så innehåller fenomenet en hel del klart komiska grupper. Ett faktum which I love! Tillexempel kan man hitta "En lydig man är en lycklig man". Herregud, så rätt de har! "Tjejer tänker bara på sex medans killar vill prata känslor" uppenbarar sig också och det är så skönt att någon äntligen spells those words out! Jag har väntat alldeles för länge, men varit för rädd för att säga något själv. Puh. Vi kan även hitta "High Heels". Förklaring klart onödig. "Vi som tycker Göteborgshjulet ska heta 'Big Glenn'". Herremingud, jag tror jag skrattade tills jag grät när jag såg den gruppen för första gången! Jisses Kristina Amalia Rullgardina, det var mer än okej! Ungefär varenda gång jag åker hem, samt kommer in till stan såklart, passerar jag detta underbara hjul och bara sådär poppar frasen "Hej Glenn! Allt väl? Still looking strong I see!" upp i huvudet på mig. Glenn och Göteborg alltså. Jisses, jag älskar den här staden!

fredag, maj 07, 2010

Tillfredsställd, och samtidigt längtan

Sitter i en halvt om halvt stökig lägenhet och funderar över min dag. Dess avslut har varit perfekt.
Den har rymt av-vinkning av roomie, sova lite till, skriva på anställningsavtal - och stressa som en dåre för att komma dit i tid, och ändå kom jag för tidigt. Härligt. Jag har hunnit med att utöva min favoritsyssla: studera beteenden, i Handels under lunchrusning vilket betyder mycket att studera. Jag har fått av-och-till-panik för min tenta. Som jag faktiskt skrev idag, grammatiktenta.
Snälla, låt mig ha klarat den. Snälla. SnällaSnällaSnälla.
Och som sagt tidigare, dagen har fått ett perfekt avslut. Tacokväll hos min älskade Sara. Hon är verkligen fantastisk! Läser du det en del av mitt hjärta? Hon ger mig massa energi och tål när jag skrattar så högt att det gör ont. Hon är inte bara söt, hon är tålmodig också. Hon klagar inte när jag för elfte gången säger "Jamen du, Sebastian Karlsson är ju verkligen snygg! Jamen du vet, verkligen snygg!", utan hon hummar mest och ler det där finurliga leendet som bara hon kan le.
Om jag ska få honom i sen födelsedagspresent, som ett komplement till ljusbrickan alltså, så vore det vänligt om ni skickade hit honom nu i dagarna.
Vill testa på om jag fortfarande kan kyssas.

Kvällen har ytterligare förgyllts av mina två Emmor. Min MölndalsEmma eftersom hon anser att jag borde gå med i en grupp som heter "Vi som söker oseriösa förhållanden!". Jisses, vad jag skrattade när jag såg det. Min HalmstadsEmma eftersom vi kom fram till en win-win situation: jag fick vara vild på hemvägen, och så skulle hon inte läsa tidningen imorgon. Great deal!
Så jag sitter här och är nöjd med livet, despite the stiff neck, och längtar efter min kusin Linda. Hon är en bra kusin hon. Hon skriver sånadäringa fina meddelanden som gör att jag inte kan annat än längta efter henne. Det är för himla väl att hon kommer hit och fikar på söndag då.
Note to self: fixa fika.

Och med de orden vill jag enbart rekommendera Sara Löfgrens "Lite Kär" och "Kär var det sista jag ville bli", samt Erik Linders "Hur kan jag tro på kärlek". Tack och godnatt.

torsdag, maj 06, 2010

Worth savin' me?

Just nu känner jag lite tvivel.
Lite tvivel på grund av en kille som inte vill ha mig som flickvän, och som knappt vet om han vill ha mig som vän.
Lite tvivel eftersom jag har tenta imorgon och inte bryr mig. Jag läser men vad gör det?
Lite tvivel eftersom jag inte känner något engagemang för egentligen någonting.
Lite tvivel eftersom jag saknar Emma, och Sara.
Lite tvivel för mitt nya jobb. Tydligen ska jag bli en avskyvärd (?) "dörrknackare". Ja, men det känns ju verkligen.. jättebra! Jaha. Jo, och vad målet med mitt liv? Be treated right I guess.
Lite tvivel överhuvudtaget eftersom jag ens tar mig kraften att skriva en sånhär lista.
Men, tvivlet över killen allra högst upp består.
Och vad brukar jag göra när jag känner tvivel (även om det inte gagnar mig)? Fråga.

söndag, maj 02, 2010

nej, jag vill inte - inte alls

Trötthet, ovisshet, rädsla, lycka, mer ovisshet, osäkerhet, vetskap om att jag kommer gå på nålar tills jag säkert vet gör mig rädd. Det gör mig rädd för jag tror mig få uppleva samma situation igen. Jag vill inte. jagvillintevillintevillintevillinte! Villinte. Hjälplöshet och trötthet samtalar inte bra tillsammans.
Imorgon har jag tenta i text&kultur - jag kan inte allt. Jag har varit distressed hela helgen, och jag vet inte varför mina söndagars dåliga bitar inte bara kan klippas bort och spridas med vinden till dem som de inte betyder något för. Jag är rädd. Det känns som en numera vanligt förekommande känsla i mina snett djupa vrår av själen. Det är inte en okej känsla. Jag vill inte gå på nålar, men jag vill inte (igen) förlora någon som har satt spår i mitt hjärta. Jag vill ha kvar spåren, och aldrig låta dem suddas ut.
Sara lyssnade på mig innan, och hon vet inte hur hon ska trösta mig. Jag vet inte hur jag ska tröstas. Nu känner jag mest för att gråta - men det är såklart ett resultat av ovisshet, hjälplöshet, och trötthet. Det här är inte okej. Jag vill väldigt gärna ha en mina vänner här att krama. Krama så hårt så de nästan går sönder. Bara nästan, för de får inte försvinna. Jag saknar Fia, för hon är bra på att krama. Hon kramar tillbaka och låter mig hulka ur mig smärta. Jag vet inte varför jag skriver det här i en blogg, till allmän beskådan. Men en sak vet jag säkert, jag är rädd - men alla är rädda. Alla är rädda för vad andra ska tycka, och just nu tänker jag inte på vad andra ska tycka om mitt inlägg. Jag vill ha mina vänner här, samlade i min 1 meter och 20 centimeter stora säng. De ska sitta här runt mig, kanske hålla en av mina händer - och bara vara här. För jag älskar dem. Och jag vill ha dem här. Varför kan ni inte bara vara här?






Det här är för att ni är bäst. Jag bryr mig inte om om ni inte godkänner bilderna. Det här är ni på ett allra bästabästa sätt. Ni bryr er om mig. Jag saknar er alla riktigt mycket. Och Jennifer, hur mycket jag saknar dig, det saknar jag nog faktiskt ord för. Jag vill ta hand om dig.