Ta hand om dig själv

Jag börjar inse att i kärleksrelationer är det viktigaste man har att vårda är en själv. Det är en själv som är det viktigaste att vakta om. För vårdar inte du dina intressen, din nisch och ditt egna liv utan förlorar dig i partnerskap är det inget vunnet. Då är det ofta relationen som tar stryk.
Var din egen. Din partner behöver inte veta allt du gör.
Inspiration för detta inlägg får jag från min underbara kusin Linda, samt boken 'Fittstim'.

Rastlöshet

Imorgon ska jag hem. Så därför borde jag packa. Och sen packa om, för att sen behöva packa om. För att packa om lite till. För jag vet ju att jag kommer vilja ha med mig alldeles för mycket saker hem. Inte blir det bättre av att jag var på biblioteket idag och lånade böcker till ett skolarbete. Mer böcker resulterar i en tyngre väska. Och de där böckerna ska trängas med kläder, smink och allt annat essentiellt. Det bör nämnas att jag har en del smink och kläder som jag 'kan tänkas använda' när jag är hemma. Det kommer nog inte ske. Men det kan hända.
Det där 'what if'-tänket är allt annat sunt.
Och även fast jag längtar som en galning efter att få komma hem så vill jag stanna här. Och även fast jag är obeslutsam beslutar jag mig för att inte vara obeslutsam längre. Men det beslutet varar inte så länge. Och även fast jag borde ringa hem så gör jag inte det. Och även fast jag borde packa så gör jag inte det. Och även fast jag borde trissa ner mina förväntningar på att det här kommer bli en bra jul så gör jag inte det.
Jag har bara en nervös känsla i kroppen. Som ett pirr som ligger och lurar i magggropen och som när som helst kommer hoppa fram och få mig att falla ihop av överraskning och chock. Helst, men ändå inte alls vidare mycket helst, skulle jag vilja trycka ner den där känslan så den inte kändes. Inte det minsta. Men den finns där iallafall. Även fast jag vill att den ska försvinna. Och även fast jag vill att den ska stanna kvar.
Jag är bara väldigt rastlös och nervös och konstig och underlig. Jag vet inte vad det är med mig. Jag borde göra något, för jag har många saker att göra. Packa, plugga och ringa hem är några av de sakerna. Men jag kommer inte för mig att göra något av dem.
Jag bara funderar. Och det gör jag ju så bra. Men det där andra praktiska då?
Om inte jag gör det, vem gör det då?

Julstök

Ikväll har det minsann hänt saker här på vår gata i Götelaborg. Jag och min kollektivkompis Linnea har julstädat! Och vi har varit så duktiga!
En bild säger mer än tusen ord, så jag ger er nio stycken istället:

Schemat är uppskrivet, grönsåpan är öppnad och disken är redo att tas an.

Vi upptäcker till vår stora glädje att det snöar ute! Vad passar bättre med snöfall än vid en julstädning (och vid julafton då såklart)? Vi hade dock inte räknat med att det skulle snöa så mycket så mattorna och skorna skulle bli blöta. Men vad är inte vintern om inte lite blöta mattor och skor då och då?

Lugnet efter orkanstädningen. Glöggen plus pepparkakor åker fram och självklart jag inte hålla mig från att göra ett konstverk.
Att vi har varit såhär duktiga måste faktiskt förevigas.
Julkänslorna börjar minsann ta form. Vi har lyssnat på julmusik hela kvällen. Hurray!

Claes-Göran Hedenström - Det börjar verka kärlek banne mig

"I morse sjöng jag när jag borsta' tänderna
Och sen fick jag arbetsdille.
Sen ringde jag till dig om inte nånting alls,
bara för jag plötsligt ville.

Det börjar verka kärlek, banne mej.
Sån't där som händer andra, tänka sej.
Det mesta pekar på att jag är kär och så.
Men för all del. Jag kan ha fel."

Jag har en fin blandning i min Ipod med Bob Sinclair feat. Sugarhill Gang gentemot klassiskt svenskt med Claes-Göran Hedenström. Det är la fint?

Jag älskar kramar!

Onsdagsfunderingar

Frågor som dyker upp såhär på onsdagen;

• Hur kan biblioteket maila mig idag och banna mig för en försent återlämnad bok (som skulle tillbaka igår) om jag inte ens har fått ett mail som talar om att den ska tillbaka den 15:e? Jag får alltså ett skäll-mail innan ett heads-up-mail. Är det bara jag som tycker det är orättvist? Nu måste jag åka upp med den där boken imorgon iallafall. Typiskt.
  
• Hur ska jag få med mig allt hem över julen? Jag ska åka buss hem. Och jag ska vara hemma från den 20:e till den 27:e. Det är alltså sju dagar. Kläder för sju dagar. Några av dessa dagar är som sagt lite mer speciella dagar, läs julafton och juldagen, som jag gärna vill ha på mig lite finare kläder på. Finare kläder innebär mer upptagen plats i väskan. Mer upptagen plats i väskan innebär allt som oftast en till väska. Som sedan kommer kompletteras upp med en dataväska samt en handväska. Mina axlar kommer inte må bra av detta. Och busschauffören kommer nog vara lagom glad när han ser att jag ska med med mina sisådär fyra-fem väskor. Det är nu jag funderar på varför jag inte har en resväska här nere. Då hade det alltså räckt med en väska. En väska! Det låter som en dröm too good too be true. Det är det med.
  Resultatet blir därmed att Maria goes packåsna.
• Vad ska jag göra på nyår? Det är en enkel fråga. Jag hoppas på ett enkelt svar. Vad ska ni göra? Vill ni kanske umgås med mig? Se inte denna fråga som ett krav. Utan se den för precis vad den är; en fråga. Som både kan jakas samt nekas.
  
• Vad exakt är det jag ska läsa på om i min kurslitteratur för min hemtenta? Beskrivningen 'allt om Turkiet, Jordanien och Egypten' i en 250 sidor lång bok känns lite luddig.
  
• Var exakt står det i min kurslitteratur om hur Palestina-Israel-konflikten gick från att vara en israelisk-arabisk konflikt till en israelisk-palestinsk konflikt? Det är denna svåra stund jag tröstar mig med pepparkakor. Pepparkakor är nämligen bra saker.
• Jag inser precis, när jag kollar på mina väskor, att jag inte har två tillräckligt stora som kan hjälpa mig att få med mig allting hem på söndag. Där krackelerade den planen.
• Jag inser även också att jag måste fixa mina julklappar. Tusan i havet.
  
• Jag funderar på vad jag kommer få för julklappar i år. Och hur jag bäst ska distribuera dem.
  
• Jag inser även att jag är ett sant barn eftersom jag älskar Ice Age 3. Samtidigt som denna tanke slår rot inom mig förstår jag att denna värld innefattar många vuxna som är barn innerst inne - för den kan nog tina upp även det vuxnaste hjärta.
  

Blommigt

Igår kväll var ingen bra kväll. Igår kväll var jag vansinnigt orolig för en av mina fina kompisar. Eftersom jag blev såpass orolig blev mina närmaste vänner oroliga för mig och det blev en hel del tårar från min sida. Panik var nog kvällens ledord. Och att mina vänner engagerar såpass mycket i mig som de faktiskt gör är fantastiskt. Jag blir tacksam för er värme. Den är svindlande, och sagolik.
Idag blev dock en re-bounddag. En riktigt ordentlig sådan. Jag vaknar, alldeles för försent dock eftersom jag är lat. Hinner iväg till skolan och är mitt glada, fina, optimistiska och älskvärda jag. Jag är helt enkelt den person jag vanligen är.
Så, med ett gott humör har jag hunnit göra mycket fantastiska saker idag. Idag har jag nämligen upptäckt mig själv sitta och önska att min nästa kurs ska ta plats på Humanisten. Jag älskar det stället! Och om det inte blir så kommer jag ändå ränna där stup i kvarten och äta mat. Det är verkligen en lyckad kombination för jag älskar mat, och jag gillar att vara på Humanisten. Dessutom har de ett supermysigt bibliotek. Så där satt jag idag och pratade med Emma om soppor. Det kan tyckas underligt att prata om soppor. Men, låt mig då fråga er - är inte soppor ändå ett såpass viktigt inslag i livet att det bör diskuteras med jämna mellanrum? Soppor är ju billiga, näringsrika och härligt sörpliga. Ser ni? Alla goda ting är tre. Men, en hel dag kan inte heller spenderas med att diskutera soppor utan den kan även fyllas med lite spårvagnsåkande. Jag tog tillexempelvis en vagn till Kortedala. Kortedala, förstår ni, har ett torg. Detta torgs baksida spanade jag in idag. Varför jag spanade in detta torgs baksida kommer förbli en hemlighet. Hemligheter är ju nämligen bra saker, det får folk att tänka till lite extra. Extra engagemang är ju bra saker har jag hört.
Senare idag har jag pratat med pojkar om trötta tomater och förlorade identiteter. Jag har även pratat om ett pirr i magen, fått höra rim om en mobil och fått komplimanger om mitt glada sätt. Jag älskar därmed re-bounddagarna. De är på dem jag är allra allra bäst. Sen att jag ringer och stör precis när folk ska gå och lägga sig och jag inte vill sluta prata (och därmed stör ytterligare) gör allting ännu mer fantastiskt! För de personerna låter mig hållas, och det visar på kärlek. Man lyssnar även fast man kanske inte helt orkar, inte helt är upplagd för ett samtal men genomför det ändå för man tycker om den där personen som ringer och stör en. Det, det är kärlek. Och kärlek är bra saker.
Godnatt älsklingar.

Hjärtbryt

Hjärtbreak.
Idag har jag fått höra många hemska saker. Jag är inte direkt påverkad. Snarare indirekt. Ändock är hela min kropp ett rastlöst stycke som tror det kommer må bra om jag bara får tala med någon.
Men vem ska jag tala med? De här känslorna kommer gå över. Det är bara just nu det är förjävligt. Och ändå är jag inte direkt påverkad. Jag vet en som har det sjutusentrehundrafyrtiotvå resor värre. Och eftersom jag älskar den personen går mitt hjärta sönder när jag får höra om alla hemskheter.
Jag kan inte besluta mig för om jag vill ha en kram och bli tröstad eller om jag vill krama och trösta. Vem ska jag förövrigt bli kramad av?
Jag älskar många. Men just nu är kärlek nästan det sista jag vill ha och göra med, även fast jag vet att det är det som räddar även mig i slutändan.
Jag vill kanske prata med någon. Men vad ska jag säga?
Mina vänner har jag tystnadsplikt gentemot. För jag behandlar dem som jag vill bli behandlad. Jag avskyr bara den ofantligt stora rastlösheten som infinner sig när jag inte kan lösa deras problem. Det enda som hjälper är att vänta ut. Sorgen kanske lägger sig. Men hur kan även det vara säkert? Ingenting är säkert. Och det är okunskapen som får mina ögonlock tunga medan rastlösheten leker krig inom mig.
Dock utspelas kriget med riktiga svärd som skär mot min buk och lämnar mig blödande. För det är så det känns när jag inte kan hjälpa mina vänner.
Då blöder jag.