Rastlöshet

Imorgon ska jag hem. Så därför borde jag packa. Och sen packa om, för att sen behöva packa om. För att packa om lite till. För jag vet ju att jag kommer vilja ha med mig alldeles för mycket saker hem. Inte blir det bättre av att jag var på biblioteket idag och lånade böcker till ett skolarbete. Mer böcker resulterar i en tyngre väska. Och de där böckerna ska trängas med kläder, smink och allt annat essentiellt. Det bör nämnas att jag har en del smink och kläder som jag 'kan tänkas använda' när jag är hemma. Det kommer nog inte ske. Men det kan hända.
Det där 'what if'-tänket är allt annat sunt.
Och även fast jag längtar som en galning efter att få komma hem så vill jag stanna här. Och även fast jag är obeslutsam beslutar jag mig för att inte vara obeslutsam längre. Men det beslutet varar inte så länge. Och även fast jag borde ringa hem så gör jag inte det. Och även fast jag borde packa så gör jag inte det. Och även fast jag borde trissa ner mina förväntningar på att det här kommer bli en bra jul så gör jag inte det.
Jag har bara en nervös känsla i kroppen. Som ett pirr som ligger och lurar i magggropen och som när som helst kommer hoppa fram och få mig att falla ihop av överraskning och chock. Helst, men ändå inte alls vidare mycket helst, skulle jag vilja trycka ner den där känslan så den inte kändes. Inte det minsta. Men den finns där iallafall. Även fast jag vill att den ska försvinna. Och även fast jag vill att den ska stanna kvar.
Jag är bara väldigt rastlös och nervös och konstig och underlig. Jag vet inte vad det är med mig. Jag borde göra något, för jag har många saker att göra. Packa, plugga och ringa hem är några av de sakerna. Men jag kommer inte för mig att göra något av dem.
Jag bara funderar. Och det gör jag ju så bra. Men det där andra praktiska då?
Om inte jag gör det, vem gör det då?