Blommigt

Igår kväll var ingen bra kväll. Igår kväll var jag vansinnigt orolig för en av mina fina kompisar. Eftersom jag blev såpass orolig blev mina närmaste vänner oroliga för mig och det blev en hel del tårar från min sida. Panik var nog kvällens ledord. Och att mina vänner engagerar såpass mycket i mig som de faktiskt gör är fantastiskt. Jag blir tacksam för er värme. Den är svindlande, och sagolik.
Idag blev dock en re-bounddag. En riktigt ordentlig sådan. Jag vaknar, alldeles för försent dock eftersom jag är lat. Hinner iväg till skolan och är mitt glada, fina, optimistiska och älskvärda jag. Jag är helt enkelt den person jag vanligen är.
Så, med ett gott humör har jag hunnit göra mycket fantastiska saker idag. Idag har jag nämligen upptäckt mig själv sitta och önska att min nästa kurs ska ta plats på Humanisten. Jag älskar det stället! Och om det inte blir så kommer jag ändå ränna där stup i kvarten och äta mat. Det är verkligen en lyckad kombination för jag älskar mat, och jag gillar att vara på Humanisten. Dessutom har de ett supermysigt bibliotek. Så där satt jag idag och pratade med Emma om soppor. Det kan tyckas underligt att prata om soppor. Men, låt mig då fråga er - är inte soppor ändå ett såpass viktigt inslag i livet att det bör diskuteras med jämna mellanrum? Soppor är ju billiga, näringsrika och härligt sörpliga. Ser ni? Alla goda ting är tre. Men, en hel dag kan inte heller spenderas med att diskutera soppor utan den kan även fyllas med lite spårvagnsåkande. Jag tog tillexempelvis en vagn till Kortedala. Kortedala, förstår ni, har ett torg. Detta torgs baksida spanade jag in idag. Varför jag spanade in detta torgs baksida kommer förbli en hemlighet. Hemligheter är ju nämligen bra saker, det får folk att tänka till lite extra. Extra engagemang är ju bra saker har jag hört.
Senare idag har jag pratat med pojkar om trötta tomater och förlorade identiteter. Jag har även pratat om ett pirr i magen, fått höra rim om en mobil och fått komplimanger om mitt glada sätt. Jag älskar därmed re-bounddagarna. De är på dem jag är allra allra bäst. Sen att jag ringer och stör precis när folk ska gå och lägga sig och jag inte vill sluta prata (och därmed stör ytterligare) gör allting ännu mer fantastiskt! För de personerna låter mig hållas, och det visar på kärlek. Man lyssnar även fast man kanske inte helt orkar, inte helt är upplagd för ett samtal men genomför det ändå för man tycker om den där personen som ringer och stör en. Det, det är kärlek. Och kärlek är bra saker.
Godnatt älsklingar.