Det är en sådan där dag idag.. Hur man egentligen beskriver "en sådan där" dag vet jag inte, men ni kanske förstår ändå. Jag kände mig gråtfärdig innan idag, och nu gör jag det igen, så jag funderade på vad som är fel. Jag vet inte. Jag kanske överreagerar, men det är också en känsla som Linnea säger, men jag tycker att mycket är fel. Jag vet egentligen inte om jag kan säga vad jag tycker är fel, för det kanske läses av någon som det egentligen inte ska läsas av. Men problemet kanske egentligen är djupare än så. Jag har börjat tänka mycket på min framtid sen ett par dagar tillbaka. Kanske min framtid finns i något annat yrke? Men jag vågar inte ringa för jag kanske gör bort mig, jag kanske överreagerar såsom det är nu. Jag vet inte. Det är ett spritt och flummigt inlägg det här, jag förstår. Men just nu behöver jag en kopp thé och en bästa vän som lyssnar. För just nu känns det som ångesten kommer sipprande och gör intrång in i min hud, eller om det faktiskt bara är ren och skär orättvisa. Det gör liksom inte någonstans, men jag känner mig bara så ledsen, och jag är rädd för att jag är för ledsen för mina käras bästa.
Det är verkligen en sådan där dag idag, och jag tror imorgon kan bli likadan. Så imorgon ska jag bara låta det passera, och på lördag ska jag dricka alldeles för mycket sprit för att bedöva. Jag vet inte vad det är som känns, om det är ångest eller om det är tvivel, eller om det är känsla för att orättvisa håller på att skapas.