Trött blev hyperaktiv?

Jag säger då "Jisses" och uttrycker stilla i mitt sinne ett "Hallelujha!". Music do wonders.
För för ungefär 2 minuter sen var jag så trött så att jag hade kunnat somna in här i min lite obekväma soffa här och nu. Tänkte en förflugen tanke om jag möjligtvis kanske skulle resa mig upp, ta fram Ipoden, dra ur dess lurar, trycka in usb-minnet i datorn och sätta mig och lyssna på Pussycat Dolls nya album med grymmelåten "When I grow up". Först var tanken ytterst främmande för mig och jag ryggade så långt tillbaka som soffryggen tillät. Men. Sen när jag sög lite extra på karamellen så kanske det inte var en så förflugen idé trots all trötthet som jämrade sig och hävdes ut på armstöden. För trött var jag! Och så likt ett mirakel så stod jag plötsligt upp. Benen gick de två korta stegen till sängen som skiljer förstnämnda med soffan och jag såg mina händer rota i väskan. Kroppen styrde sig själv. Likt de trehövade ormarna som lever utan huvud, så fungerade jag. Förutom det faktum att jag inte är ond. Skulle ju bara ha min Ipod och det är grymt fredligt!
Två steg blev fyra steg. Nämligen de två som krävdes för tillbakavägen till soffan. Och så satt jag där och pillade och tryckte och drog och skulle försöka få pekplattan på mammas dator att lyda mig. Den är dock starkare än mig. Ack. Men, jag hade tur för helt plötsligt fick jag med alla låtar så att alla kunde spelas samtidigt. Jag blev så lycklig! Något hade hänt. Hela scenariot som jag hade spelat upp i mitt huvud så många gånger tidigare inträffade faktiskt: jag puttade undan min lathet för en kort stund för något som var viktigare. Mycket viktigare.
Nämligen att lyssna på Pussycat Dolls "When I grow up". Ja, jag säger då det. Man måste ha mål här i livet!