Det blir ett väldigt trött inlägg idag. Är helt slut efter mitt 10-timmarspass.
Fredag och det innebär på sitt sätt veckans avslut. Det finns många olika öden den här fredagen.
Min bror tillexempel sitter och kollar på "Så ska det låta". Även jag älskar det programmet. Min vän Emma är ute och festar med sina kompisar efter en hård och pressande "inför-tenta-vecka". Sara, min vän och även Emmas sambo hade också sin tenta idag och jag hoppas hon slappnar av på bästa möjliga sätt. Tentorna är något jag inte ser fram emot gällande plugga-vidare-livet.
Mina föräldrar är på "Wallmans Salonger" med sina vänner och har det förhoppningsvis helt underbart.
Våra grannar har kommit till oss här i byn och de spenderar antagligen sin tid med att bara vara. Hur härligt är inte det?
Min vän Dennis håller antagligen på att lägga all sin vakna tid på att få tillbaka sin kärlek. Kärlek är något fint. Jag hoppas det går bra för honom för jag kan nästan känna hans lidande här nere. Cirka 80-90 mil ifrån honom. Och det gör ont.
Vad gör jag själv denna fredagskväll? Jag kämpar med att hålla ögonen öppna. Jag reflekterar över min spegelbild i fönstret och då och då hajar jag till av en förbipasserandes bils ljus. Då tänker jag en tanke, en speciell tanke. Men den tanken är inte redo att infrias än. Jag vet inte när heller.
Jag tänker på hur attans trött jag är och jag får en inblick hur mitt fortsatta liv kommer att vara. Tröttsamt. Kommer det alltid vara såhär? Jag hoppas inte för det här är bedrövligt. Men nu börjar jag förstå hur mamma känner sig när hon klagar över att hon är trött. Det är den här speciellt känslan i kroppen då ingenting vill hänga med och man vet att man måste upp imorgon iallafall och jobba. Hur ska man någonsin få tid till sitt privatliv? Nu känns det som ens liv består av jobb - trötthet - sova - jobb. Är jag för nere nu?
Äh, ni vet vad jag kommer säga. Jag är nog bara trött!
fredag, mars 27, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar