Gårkvällen bjöd på twistade vändningar

Igår var jag på fest. Jag hade på mig en blommig klänning och ögonlocken var gröna och guldiga. Jag kände mig rätt misfit i den mestadels mörkklädda församlingen som hade ordnats på Sticky Fingers. Men jag brukar intala mig själv om att jag inte vill passa in.
Vem vill passa in liksom? Det är ju så himla tråkigt och man blir så mainstream. För då skulle jag ju bli som alla andra. Och det är ju inte kul.
Eller är det det?
Kan det ändå inte vara skönt att vara så alla andra ibland? Man är lagom.
Samtidigt ska det även frågas vad mainstream och det som kallas normalt är?
En annan sak jag engagerade mig igår var att dansa. Jag älskar att dansa! Jag älskar att ploja runt, fåna mig, sjunga med, le och skratta riktigt mycket medan jag dansar. Jag tycker inte det är kul att enbart gunga lite lätt med överkroppen. Då är inte inträdet värt pengarna. En av killarna som var med ut var med även på mina noter. Och det var vansinnigt roligt! :) Vi plojade något galet och fånade oss i säkert en halvtimme på det där dansgolvet.
Och vad gör det om folk kollar? Om de ser att folk har roligt så kan kanske även de släppa loss och ha roligt? Glädje föder glädje. Det är ett alldeles för outnyttjat koncept.
Kvällen slutade på ett oväntat sätt dock. Vår grupp på 9 personer gick runt och letade efter den 10:e eftersom han hade försvunnit. Vi hann både med samtal till polisen och Sahlgrenska men inte fanns han där inte. Lyckligtvis återfanns han på Centralstationen.
Men vi hade kul medan vi letade iallafall. Ingen trodde nog på allvar att något illa skulle hända honom och hans kompisar var så sjukt lättsamma så vi gick en smärre tur och letade efter honom. Medan vi skämtade då. Och det var kul.
Och kanske skämtade vi ändå för att undertrycka sanningshalten om att Göteborg är en farlig stad en lördagsmorgon. Humor är ju känt för att avväpna allvarssamma och stressande situationer. Och kanske skämtade vi eftersom faktumet att han hade kunnat bli rånad, misshandlad och mördad ändå fanns som ett alternativ, och vi ville inte inse det.

Vad som helst hade kunnat hända. Han, och vi, hade enorm tur.