Maria och hennes engelska

Förra veckan råkade jag klanta mig lite. Jag råkade glömma att jag skulle registrera mig till min engelskakurs. Det var inte mitt smartaste drag. Men jag har löst det. Jag är antagen! Woho! :) För det är ju himla bra att jag faktiskt är antagen för jag har redan hunnit träffa massa trevliga människor. :) Här ska det knytas kontakter så det ryker om 'et. Fint värre. Jag gillar det verkligen. Ibland känner jag mig som en samordnare. I måndags hälsade jag på en klasskompis som heter Jim. Trevlig prick det där. I onsdags skulle vi fråga vår lärare ett par frågor och vi är bland de sista att få hjälp. Medan vi väntar ställer sig en tjej som heter Nor bredvid mig, jag hälsar på henne och presenterar Jim och frågar om hon vill med oss och luncha. Resultatet blir en trio-lunch och så enkelt är det att samföra människor. Det är verkligen enkelt, men även jag kan tänka 'Men, kan jag verkligen hålla på såhär? Gå runt och hälsa på alla? Vadå, vad ska folk tycka om mig?'. De där tvivlande självkritiska frågorna försöker jag trycka ner till obefintlighet för hur trevligt är det inte när folk tar kontakt? Jag älskar det och därför försöker jag även leva efter den devisen.
Idag ska jag läsa grammatik. Och handla lite. Jag är förundrad över mig själv för jag längtar efter att få läsa grammatik. Kinda un-expected. Men vad är inte livet utan kontraster?