Sker det här på riktigt?

Är det här verkligen på allvar?
Jag sitter på mitt rum, med dörren stängd så jag ser inte vad som händer (tack och lov för annars hade jag nog skrikit högt (!!)), när jag hör att någon bara går rakt in i vårt hem. Hantverkarna. På en söndag klockan tre?
Vadihelvetetsjävlarsfanskapskadethärföreställa? Är det det här jag betalar 3800:- för varje månad?!! För att vem som helst som har nyckel (och det är en hel jävla bunch med respektlösa människor) ska kunna klampa in här när de behagar utan informera hyresgästerna?!
Jag blir galen! Galen, galen, galen. Ni läser ju. Jag håller på och tappa all sans och vett här. Vad fan håller de på med?! De kommer in här, utan att ta av sig skorna. Klampar in och drar med sig skit utifrån.
Det här ska föreställa ett hem. Det här är inget hem! Det är det Hultgrenska klubbhuset som bisysslar med att ha inhysa några människor (i vanligt tal: hyresgäster) som de skor sig på.
Vad fan sysslar de här människorna med? De är respektlösa (förjävliga) och antar att allt som de behagar göra är okej. De informerar aldrig att de ska komma utan anser det vara okej att de (min hyresvärd med respektive pack) kan klampa in när som.
Det är för fan inte okej.
Jag vill sitta och plugga och precis när jag ska börja så kommer det in någon genom dörren och stör. Jag bor här. Jag ska föreställa att bo här. Den här respektlösheten som de engagerar sig i att bedriva får mig att börja gråta. Jag sitter alltså just nu med tårar i ögonen i min säng och lyssnar på de båda hantverkarna som bara klampade in.
Det här är jävligt utmattande!
3800:- kanske inte är värt någon jävla service. Vad vet jag? Ska jag verkligen behöva ta ett lån för att köpa mig en bostad? Skulle någon ens ge mig ett lån?
Åh, Göteborg; möjligheternas stad. May so be. Men med ett sånt här boende. De här människorna får mig att börja koka bara jag hör dem.
Inte okej!