När jag tvivlar på mig själv, och när mina axlar drar upp sig och gömmer mig under dem, så kollar jag alltid på balbilden jag har uppsatt på min anslagstavla. Den där balbilden med fyra stycken kvinnor som förgyllde mina dagar på gymnasiet. På den bilden står jag stark och redo att ta mig an nya utmaningar. Axlarna är sänkta, hållningen är rak och stolt och min underbara nyfikenhet glittrar i ögonen! Jag är stark. Det är på den bilden jag känner igen mig själv. Det är så Maria är. Jag blir otroligt imponerad av mig själv när jag ser den bilden. Jag ser så bra ut! Stark, stolt över att vara mig och ha vännerna som jag har. När jag ser den bilden undrar jag varför jag tvivlar på mig själv. Jag är ju fantastisk!
söndag, februari 28, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Helt rätt Maria! Jag förstår inte heller varför du tvivlar på dig själv, du är ju både fantastisk och bäst!
Skicka en kommentar