"Offentlighetsgörande av loggbok"

"För att jag älskar dig, så som du är. // Låt mig få bära dig när du är svag."
Mina röda rosor står på köksbordet och mina tankar får en sockerkant kring sig när jag ser dem. Lägenheten har hamnat i ett ordnat kaos, men egentligen tar jag bara mig inte för att göra något. Egentligen sitter jag bara av tiden tills klockan blir 23-isch så att Mathias ska ringa. Det är ju kontraproduktivt, och just nu känns det som enda alternativet. Jag läser boktitel efter boktitel på CDON:s hemsida, för där kan man köpa 3 pocketböcker för 99:-. Och egentligen är jag inte ens intresserad av att köpa några böcker. "Men det kan ju vara bra att ha om jag får ett läsryck någon gång."
Det känns fel att jobba, för riktigt så vuxen vill jag inte vara än. Det går för fort och just idag vill jag bli sugarcoated. Imorgon gör jag det igen, jobbar alltså. Och mitt sugarcoatande kommer inte att komma, så för mig är det bara att växa upp och inse att man jobbar när man är vuxen. Men om man inte vill vara vuxen då? Jag lyssnar på NRJ när jag jobbar, mina kollegor på 'P4', 'Radio Göteborg', 'Mix Megapol' eller 'Rix FM'. Det kanske är det man ska lyssna på när man är vuxen. Vara samhällsintresserad. Och det är därför jag borde köpa lite böcker också, för att ta reda på mer om omvärlden. Jag har tyckt väldigt synd om mig själv länge nu. "Jag är inte bra på det här, inte det där heller." Jag har tydligen satsat, och gör det uppenbarligen fortfarande, på att bli ett offer i mitt egna liv. Det känns så jävla värdelöst. Men vill jag ändra det då? Det är rätt bekvämt att bara lojas med. Men jag har börjat kolla på en Chalmersutbildning. För ska jag ha en utmaning så ska den väljas med omsorg, och den ska vara jobbig och genomförbar. Jag älskar att ha en inspirerande pojkvän.
När jag var liten och behövde förändring så ändrade jag om i mitt rum, jag ändrade om mycket! Pappa blev alltid lika utmattad när han kom hem på torsdagskvällen och såg att han behövde flytta sänglampan från stället han hade ändrat med två veckor tidigare. Jag fick precis ett sånt ryck att möblera om här.
Jobba ska vi alla göra. Jag håller väl bara på och försöker hitta min plats. En framtid med flera hundratusen i studieskulder känns jävligt olockande. Men ska det vara så ska det vara. Varför ska jag kompromissa för mitt egna liv?! Att ingå en utbildning som känns som en kompromiss bara för att jag inte vill ha för mycket skulder känns korkat. Jag ska jobba med det, och då ska varenda krona kännas värd det. Även om böckerna tydligen är av gammaldags typsnitt; bara för att bredda yrkesområdet.