torsdag, december 02, 2010

Stigande, och fallande, stjärnor

Louise, jag vill dra fram dig i rampljuset. Du är en stjärna min fina vän :) Och dina ord var precis (!) vad jag behövde innan idag. Efter att ha fått sina planer så hårt manglade (iallafall kändes det så), så drog du mig samman igen och fick huvudet på plats. För så kändes det innan idag när du muntrade upp mig. Tack Louise.
Jag tycker det är fel av äldre att säga vad som kommer funka för mig, och vad jag kommer passa som om jag inte har frågat om deras rådgivning. Jag tycker att det är väldigt fel.Jag är 21 år gammal. Jag kommer hinna byta karriärtankar en, två, och 42 gånger. Kanske kommer jag återkomma till en dröm, en drömkarriär. Kanske kommer jag det inte. Kanske kommer jag helt ändra mig och besluta mig för att börja med hantverk i Schweiz. The point is: hacka inte på mig för de tankar och idéer som kommer till mig.
Fy vad arg jag blev innan! Det var längesedan jag var så arg.

Men nu är jag äntligen ledig. En och en halv dag av ledighet. Jag ryser av hur skönt det ska bli att genomleva. Idag ska jag fly bort från mitt vanliga, och jag ska äta middag med två personer jag verkligen tycker om. De hjälper till med min eskapism. Jag älskar det ordet. På lördag morgon är jag på 'et igen. Då är det jobb och tillbaka till verkligheten. Men den känslan ska inte få infinna sig förren om en och en halv dag. Jag har min egna tid att ta igen. Och jag ska ta igen den. Jag tänker vara så himla egenkär och skriva i min journal. Mina planer för idag och imorgon är redan utstakade, och det är världens bästa planer! If I'm gonna tell? Nej.
Jag orkar nämligen inte be om ursäkt, lika mycket som innan, för att jag gör som jag gör. Jag orkar inte försöka göra alla till lags. Jag vill inte bry mig.

Ekonomichef? Jomen tjena.

1 kommentar:

Louise sa...

Any time love! Det är DIN framtid vännen, gör vad som är bäst för sig och ingen annan har inte någon rätt att säga emot dig ! Många kramar