Året.

Mitt 2010 har varit fyllt med det jag vill att alla mina år ska innehålla; nya erfarenheter.

Januari till juli: Vintern tog först och främst aldrig slut. Fast det gjorde den ju till slut i alla fall. Backen mellan Mölndalsboendet och busshållplatsen kändes, om möjligt, ännu längre och jag hatade rädslan jag brukade känna inför att jag kunde missa bussen. Jag började plugga engelska på GU men det var inte riktigt som jag hade väntat mig. Jag har fortfarande 3 tentor att göra, och jag vet inte varför jag låter dem vara liggande och vilande. Text och kultur blev min favoritdel, för det var som en historiebok. Grammatik var svårast, men ändå lyckades jag sätta tentan. Tusan så glad jag blev!
Den 12:e januari skrev jag upp mig som fristående hudvårdskonsult inom Mary Kay, och jag var taggad på att tjäna pengar. Men, det sägs så ofta, och under året har jag funderat mycket på just följande ”Har man pengar som morot så går aldrig målet att nå.” Pengar ska aldrig vara orsaken. Det finns andra passioner att leva gott på.
Även om kursen jag läste inte var något jag brann energiskt för så fick mina kurskamrater mig att ta ett viktigt beslut, att flytta ifrån Mölndal. Där kunde jag bara inte stanna, för ärligt, det var förjävligt. Så jag körde en intensiv ”flytta-tillsammans-med-mig-och-spara-hyrespengar-och-tålamod (eftersom vi hade en sån kass hyresvärd)”-kampanj mot Linnea. Och det funkade! I mitten av april flyttade vi till Hisingen, och här bor vi nu i en mysig tvåa. Flytten gick på ett kick.
På min 21-årsdag var jag på konsert med underbara Emma, och vi rockade loss totalt! Människor som såg oss, och som störde sig på att vi dansade så intensivt, önskade nog bort oss från planeten. Men det gör ingenting, för när det är rockigt ska man dansa. Jag ramlade hem efter väldigt många piggelindrinkar, och det var attans så underligt att vänta på bussen i festsminkning när andra såg helt casuall ut, tisdagen till ära. Min fina Ida var ute i Europa på tågluff, och mitt hjärta var spänt under hela tiden. Någonting hade ju kunnat hända, tack och lov såg jag filmen ”Taken” efter att hon hade kommit hem. Världens rysligaste film.
Patrik och jag träffades. Först som dejtande, och sen som vänner. Dagen innan midsommar stod han i Brunnsparken och väntade på mig med en kladdkaka. Det var första gången vi träffades. Vi har rysligt mycket bra diskussioner, kanske för att jag får ha rätt för det mesta? Han är en av de bästa. Och fler av de bästa är mina andra vänner. Som när jag och Sara åkte till Emma när hon var i Varberg. Jag hann faktiskt bara besöka Jockes lägenhet en enda gång.. Eller som när jag och Sara satt i Slottsskogen och vräkte i oss vattenmelon. Eller som när jag var på Picknickfestivalen med Linnea, Emma, och Julia – det var stört roligt! Emil Jensens texter är helt fantastiska! Eller som Emmas 25-årsfest! Det var verkligen en jätterolig kväll! Emma är grym på att laga mat, och att göra jelloshots, så jag både åt och drack gott. Vilket i sin tur resulterade i att hela gänget dansade på Andra Långgatan mitt i natten. Eller som när jag och Patrik satt på vår balkong här hemma och drack öl och hade högläsning i ”Illusions”. Eller som när Ida och jag åkte till Saltholmen. Det var grymt härligt! Och dagen efter var också underbar, för det var en återhämtningsdag för mig – vilket innebar 4,5 timme tittade på film. Och ingenting annat.
Jag började att jobba inom vården i Högsbo. Andra dagen försov jag mig, men min handledare Ulla kom nog att tycka om mig ganska så rejält tillslut :). Det var ett intressant jobb, men ändå som många andra vårdjobb. Jag hittade Bettan där (min kaka!) och vi kom att ha så vansinnigt jävla roligt tillsammans! Hon är riktigt cool.
Jag och Emma pratade ut, och jag var dum. Och vårt prat var bra för vi är fortfarande vänner.

Augusti till december: Jag valde att inte plugga. Visst sökte jag kurser, men varför skulle jag hoppa på någon om jag inte hade ett starkt intresse för det? Så mitt sommarjobb tog slut och jag tog två välförtjänta veckor semester, men det var inte innan vecka två som jag kunde slappna av eftersom jag var så uppe i varv. Och helt plötsligt stod jag där utan jobb, och det var ju jävligt lyckat..! Så, paniken infann sig med buller och bång, och det var tack vare att jag hade en hjälpt en kompis med sommarjobb som han hjälpte mig med mitt höstjobb. Så jag hamnade tillslut inom vården igen, fast med psykisk ohälsa som riktning. Och där jobbade jag i tre månader, fram till näst sista dagen på förra året. Det var ett tungt jobb, mest för att jag inte hade kunskapen på hur jag skulle kunna vara delaktig i mina vårdtagare men samtidigt inte bli psykiskt utmattad själv. För jag var en brunn vars lock stod vidöppet eftersom jag inte visste hur jag skulle kunna skaka av mig allt jag hörde.
Men, innan jag började det här jobbet så var det en sjudjävlarnas fest här på Hisingen. Den 28:e augusti så small det till ordentligt. Alldeles för mycket sprit på alldeles för höga klackar, alldeles för många frågor och alldeles för mycket av allt. Skratt, dans, pinsamheter, oro, gråt. Festen som spårade ut rejält för mig helt enkelt.

Men efter den helgen hände någonting, jag gick in på H&M och lämnade en lapp till killen som två veckor senare skulle bli min pojkvän. Mathias, fyra månader and still going strong. Det starka psyke denna karl uppehåller är av magisk form. Det är konstigt det där, att det kan kännas som man har känt varandra mycket längre än vad man har. Vi har åkt båt, vi har varit ute och festat (den bästa utgången jag har haft tror jag), vi har tagit roadtrips för att jag behövde fly, han har visat mig Karlstad och jag har suttit med på Centerns Ungdomsförbunds (här i Göteborg) valvaka den 19:e september. Jag har köpt en skiva till honom när han har varit sjuk, han har varit i mitella efter en axeloperation och vi har drömt om Iphones tillsammans. Han flyttade till Stockholm för jobbets skull och jag saknade varenda minut som vi kunde vara tillsammans. Distans är trist och blä. Vi var på Liseberg i somras när vi dejtade och jag höll nog på att skrämma iväg honom när jag pladdrade på om att ”jag kommer nog kanske greppa din hand i ren panik när vi åker den här, alltså jag bryr mig inte om att du kanske tycker det är fel, men jag kommer nog greppa din hand hårt om jag får panik!”, vi väntade in vår tur på Kanonen. Jag fick min första kyss och han fick läppstift på sina läppar. Och han tog det med ro. Han åkte Spiderrock med mig även om han verkligen inte tycker om den. Men han tycker om mig. :) Och jag twistade som faen framför honom när ”The Baseballs” spelade på Liseberg, det var på vår andra dejt. Vi hade våra två första dejtar dagarna efter varandra. Magiska dagar. Andra dagen trodde jag på allvar att jag skulle spy. När han valde att avsluta sin anställning i Stockholm blev jag överlycklig för att han skulle komma hem. Och orolig över att vi kanske skulle börja klänga på varandra. Jag är inte lätt att vara tillsammans med. Dum.

Och det bästa med honom? När han håller min hand, att han är min bästa vän, att han drar mig ur mina bubblor när jag sluter mig i mig själv, att han får mig att skratta (!), att han tycker att jag är sexig, att han är generös, och att han får mig att genomföra mina drömmar. Att han är sexig, att jag mår bra när jag är med honom, våra äventyr tillsammans som bara är våra. Allt kramande och de många kyssarna, att jag tycker om honom jättemycket, och att han är min. Och vill vara min.
Tack Mathias.

Plan inför 2011: Söka Tekniskt Basår på Chalmers.