Det här en av mina nya favoritlåtar, den är så vacker eftersom den pratar om flykt. Men att fly tillsammans. Om hur man inte ger upp varandra även om man kan tycka att ens partner slåss mot väderkvarnar, även om det kan bli mycket tjafs. Utan att man är lugn, lugn för att löven faller utanför, utanför ens hem, och att det är bra så. Anderssons texter ger mig rysningar eftersom hon sjunger det jag inte lyckas förmedla.
Ikväll vill jag ha min man här och dansa tätt mot honom. Det spelar ingen roll om musiken inte finns där, den finns i våra huvuden. Det viktiga är att vara nära. Lukta lite, få krama hans midja med mina armar och händer. Det spelar inte ens någon roll om vi har samma låt i huvudet! Haha. Stå nära och kramas kan man göra ändå, det blir lite som en mellanstadie-tryckare; när man vaggar lätt fram och tillbaka med fötterna och snurrar långsamt, långsamt.
Iallafall, kvällen är inte här än och det ska hinnas med saker innan dess. Åkte hem ifrån jobbet i onsdags pga magsjuka, så nu sitter jag hemma och kurerar mig. Eller ja.. dricker vatten. Och även om det är bättre så ligger den där lite molande känslan kvar, inte kul. Men nu ska jag plugga matematik, provet har jag lyckats flytta till onsdag. Och sen behöver det nog fräschas till lite här hemma, öppna fönster och få in frisk luft och göra det allmänt hälsonyttigt att kunna vistas i. På återseende :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar