Ett eget ansvar är kanske också en känsla?

Behöver komma igång med att plinka på tangenterna, har en uppsats som ska in tills imorgon och visst drabbas jag av skrivkramp. Det är väl snarare en regel än undantag? Nej.. Inte för mycket bitterhet nu inte. Uppsatsen får handla om vad som helst och jag har valt att diskutera ämnet frid, varför frid kan vara ett svårt tillstånd att behålla. Den ska även skrivas på engelska,och egentligen känner jag inte att det är jobbigt. Det är bara skrivkramp, "vill inte"-känslan som enbart är just en känsla. Hur är det egentligen med känslor, är många av dem av ondo? Förhindrar de oss att göra det vi vill? Eller hade vi aldrig tagit oss för något om inga känslor fanns? Det är väl ändå en känsla att man inser att det är praktiskt att bygga en trappa för att komma upp altanen, eller är det en känsla när man är svartsjuk? Är båda dessa exempel på känslor? Vad är egentligen känslor? Är känslor enbart ologiska? Kärlek är ju en känsla, den starkaste känslan enligt vissa, och kärlek kan ju knappast anklagas för att vara logisk. Dödsångest är även det en känsla, men skulle den klassas som ologisk?
Rädsla är en känsla men den kan ju både vara logisk såsom ologisk, ibland är man rädd för något som man egentligen inte behöver vara rädd för. 
Jag måste fortsätta med den där uppsatsen. Är det verkligen möjligt att vara skoltrött efter ett halvår? Men, även om jag hellre hade spenderat kvällen med att sitta i soffan med min raring och se in i hans varma ögon så ser inte verkligheten ut så. Jag har själv valt att skjuta på arbetet, och jag visste att det ska göras innan imorgon midnatt så att situationen är som den är har jag valt själv. Eget ansvar är greeeeat (as Tony the tiger said!).