Nu är jag sådär spontanledsengladunderbarskönhärlig som bara jag kan vara

Idag känner jag mig glad, förstärkt, vemodig, uppspelt, lycklig, chockad, sorgsen och rent av lite skälvande. På en och samma gång!!
Det är åtta känslor i en det! Coolt!
Alltså, det är så mycket nu och det är bra och dåligt på samma gång.
Vart ska jag börja?!
Imorgon flyttar en av de bästa personerna jag vet till Halmstad. Per. Han älskar Bruce Springsteen. Han har fått mig att börja lyssna på honom. Nu diggar jag Bruce Springsteen. Jag tänker alltid på Per när Springsteen kommer på i iPoden. På hur lättsam och kravfri han är. Det är det jag gillar allra bäst med honom. Han så rolig! Per alltså. Inte Springsteen, jag har aldrig träffat honom så jag kan inte ge en åsikt där. Han är verkligen en av de intressantaste personer jag känner. Ett löfte han har gett mig är att han och jag ska ha en ölhävartävling en dag. Det kommer jag aldrig få honom att glömma. Det ska ske.
Det allra bästa med att han kommer flytta till Halmstad är att min bästis också bor där, och att min högstadiebästis numera bor i Lund (som inte är långt från Halmstad), så jag hälsar på alla samtidigt. Vadå smidigt?
Man får tänka ekonomiskt.
Ni vet.
Och jag ska börja skolan, nu börjar det sjunka in. För tusan, jag beställde kurslittertur för 1700:- idag! Oh my-y-..y God! Jag hoppas fan det är värt det ;)
Och som min pappa säger "Men vad ska du bli Maria?"
Jag vet inte. Men all kunskap är bra kunskap. Jag löser det här. Kanske efter lite ångestattacker, tröstande ord om "att det löser sig", och jidderjaddera så kommer jag faktiskt lösa det här. Jag vet inte än vad jag vill bli. Men det ska otroligt kul att börja skolan igen iallafall! :D Det var någon som pratade om jämställdhetsarbetare i Iran.. Hm, let's think about that. ;)
Jag vill kommunicera med människor iallafall. Att arbeta med människor är nog det bästa jag vet.
Så hela skolgrejen gör mig uppspelt, nervös, livrädd och sjukt glad på samma gång. Om en vecka ska jag börja. Shit! Gud.
Åh, herregud.
Rädsla..
Jag älskar känslan.

Idag dock. Så stängde affären jag jobbar i. För gott. Det var en skum känsla.
"Jag känner till hur man kommer snabbast till lagret härifrån. Mina fötterna kan det här golvet. Jag kommer sakna det här fikarummet. Hur många gånger har jag inte svurit över att det inte är diskat i det här köket? Söta fina kassan, jag kommer sakna dig. Och dina pip! Söta fina affär. Jag kommer sakna dig."
Så gick mina tankar idag. Ett fåtal av dem.
Det var med stort vemod jag släckte ner idag. "Här kommer inte folk handla mer. Det är slut nu."
För det är verkligen slut nu. Det är nu det är slut. Jag har inte fattat det än.
"Men, affären kan ju inte stänga. Den har ju alltid funnits där."
Ja, men det är dags för ett avsked nu. Jag sa hejdå idag.
Det är hejdå nu.
Det är många hejdå nu. Det är hejdå till Per. Det är hejdå till affären. Det är hejdå till livet som jag tidigare känner igen det som. Det är hejdå till F och J som ska flytta till Kalmar. Det är hejdå till M (om jag får boende i Göteborg). Det är hejdå till E som flyttar tillbaka till Halmstad. Det är hejdå till så mycket.
Och det är jobbigt. Men ett avslut är alltid en ny början. Det har en av mina bästa vänner sagt.
Men mycket har jag kvar. Jag har kvar Ida, jag har kvar Sara, jag har kvar Bella. Och jag har kvar Jessica och S. Och Fia såklart.
Shit alltså. Jag vet inte om jag ska gå bakåt eller framåt.
Jag ser mig själv i tankarna stå vid ett grusigt vägskäl med ett fånigt leende på läpparna samtidigt som jag gungar kroppen med fötterna. Upp från marken. Ner till marken. Upp till marken. Ner till marken.
Jag gillar verkligen den synen. Den gör mig glad.
Jag måste träna på att dricka öl förresten. Vill någon träna med mig?
Jag har en mycket alternativ kandidat i tankarna förresten. Som dricker mitt favoritöl. S, vill du träna öldrickande med mig?

Nu kom Bruce Springsteen på igen.

Åh, jag ska till Göteborg imorgon! Jag älskar den staden! Det spelar ingen roll om jag inte vet vad jag vill göra. Jag lär känna människor som inspirerar mig. Vad är stressen?
Seriöst, vad är stressen med att veta vad man vill?
Har någon svar på det så delge er gärna.
Dessutom, jag kanske lär känna mig människor som kan rekommendera mig ett jobb.
Jag har ju cirkus 200 personer härifrån hembygden som kan intyga om att jag är trevlig.
Rätt fett arbetsgivarintyg. Om jag får säga det själv såklart.

Åh, jag älskar att må såhär bra. Men nu måste jag nog packa, eller fixa med iTunes. För jag ska sova hos min kusin imorgon. Härligt! :)
Och även fast den här "växa-upp-grejen" skrämmer livet ur mig time to time så gillar jag den rätt mycket ändå. Jag får chans att utmana mig själv.

Godnatt älsklingar.