Känslor

Jag vet att en hel del människor läser min blogg. De flesta är människor jag känner och därmed är bloggen på sådant sätt väldigt utelämnande. För ni vet vem jag är som står bakom orden.
Men ni vet inte allt om mig. Det vet ingen av er. Och därför känns det ibland väldigt konstigt när jag blir strucked av tanken: "Kan jag verkligen publicera det här i min blogg? Kan jag lämna ut mig själv på det här viset? Kommer någon vända det emot mig?"
Jag hoppas verkligen inte ni gör det. För ni som läser är antagligen mina vänner. Det hoppas jag.
Jag har skrivit utelämnade texter om mina känslor för Rikard. Utan att jag har frågat om hans tillåtelse att skriva att jag är arg på honom, att jag kanske inte är över honom eller något annat. Det är vågspel att skriva så. På ena vikten ligger mina argument att det är min blogg och jag skriver vad som utan någons tillåtelse. På den andra vikten ligger argumenten att jag häver ur mina dåtida och nutida känslor gentemot denna karl, och vårt dåtida förhållande. Det är inte vidare snällt mot honom. Om det spelar någon roll Rikard så ber jag om ursäkt om du har känt dig kränkt av mitt beteende.

Det jag dock inte ofta har skrivit om är mina känslor inför mina vänner. Det är ofta de inte är vidare bra. Ibland blir jag väldigt orolig om det är en vänskap att ha kvar, eller inte. Jag antar att ni läsande, som antagligen är mina vänner, känner likadant gentemot mig?
Är jag någon att ha kvar?
Fundera på det.