Krama mig!

Min helg har varit toppen! Jag har återigen kommit fram till att jag älskar mina släktingar. Verkligen älskar dem. De är så rara och fina. Vänliga. Ödmjuka. Vackra. Snälla. Fantastiska.
Jag börjar inse att jag vill ändras. Jag vill försöka. Jag vill försöka bli en person som är ödmjuk, otrolig och vänlig. Jag vill bli en person som man inte är rädd för att krama. För jag vill kramas. Jag vill vara varm och mjuk.