Murphy's law

Lagen om alltings jävlighet. Finns den?
Den lyder nämligen som följande: finns det något som kan gå fel så går det fel.
Jomen visst, jag tror på att den existerar. Sen kan meningsskiljaktigheter uppkomma. Dels om man bara är överdrivet pessimistisk om man hänvisar till den, eller om man bara använder sig av realism. Det är en fråga att fundera på. Jag står på realismsidan. För det är ju realistiskt att allt som kan gå fel även gör det. Min vän Emma ville dock inte hålla med när vi pratade innan idag.
Låt mig illustrera. Jag fick mitt jullov den 16:e december. Kände då att jag kunde ta det rätt lugnt med skolan, det vill säga både grupparbete och hemtenta. Saker och ting kom emellan mig och mina böcker; julafton, julgranspyntning, träffa mina vänner, dansa, gå hem alldeles för sent med ont i fötterna, prata alldeles för mycket med mina vänner. I've been busy. Så, igår planerade jag att jag idag skulle åka ner till Mölndal för att kunna sitta där med mina arbeten så att jag faktiskt fick något gjort.
Vad händer då?
Jag blir sjuk. Jag får frossa, feber, halsont, huvudvärk, ont i örat och matthet i kroppen.
Ser ni? Precis där kommer lagen om alltings jävlighet in. Den visste var den tog, helt klart.
Så, när jag skulle plugga och vara attans effektiv så sitter jag istället i min säng med feber. Ska jag sova? Ska jag inte sova? Ska jag dricka vatten? Ska jag ta en till alvedon? Ska jag äta lite? Som ni märker så är verkligen beslutsförfattandet på en hög nivå när man är krasslig. Fantastiskt. Fast så hemskt illa är det nog inte med mig ändå, jag kan fortfarande driva med mig själv och andra. Den här sjukan ska nog genomlevas den med.