Och så lägger vi till ett galet skratt på det - klart!

Hur kan jag veta om vänskap blir kärlek? Och hur kan jag veta var gränsen går?
Och hur kan jag veta att det jag sysslar med enbart är vänskap och inte kärlek?
Och går ändå inte vänskap och kärlek hand i hand?
Lagom till jul: Maria goes confused. Boten på det? Fest, alkohol och dans på juldagen.
Men känner ni igen den där rastlösheten som finns kvar även om man springer ifrån den, tankeblockerar den (fast hur bra går det egentligen?) eller bara försöker bli ett med den? Den rastlösheten är värdelös. Den rastlösheten är nog den värsta av alla rastlösheter för den får mig helt förvirrad och samtidigt som jag vill just cut it off så finns den såklart kvar. Och gnager hål i hjärtat på mig - inifrån. Den är inte bara irriterande. Den gör ont också.
För jag vet inte. Jag ogillar det här ovetandet starkt.
Alla som känner igen sig - please, put up your hand.

And by the way, you dance just like me - I guess that means we belong together.