Det är helt otroligt, men vilken vacker karl jag har! Han är partandes i Karlstad, jag sitter i min soffa här hemma i älskade Göteborg denna lördagskväll i slutet av september. Och det enda jag tänker på är att jag vill gå ut med honom snart. Dansa så att han inte vet vart han ska ta vägen, och le sådär lurigt - så att han inte vet vart han ska ta vägen.
Ikväll har Patrik och jag druckit alldeles för mycket, och roligt hade vi. Herrejisses, vad jag har fnittrat. Och vad vi har löjlat oss på Facebook. Jag har blivit en sån nörd. Jag kan leva med det, även om det är fruktansvärt. Vi har pratat, och skrattat, och pratat. Och imorgon ska vi på högmässa och se på Linnea när hon sjunger. Det tror jag kommer bli alldeles fantastiskt. Min fina vackra rommie. Jag har en sådan tur, att få vara omgiven av såhär mycket kärlek. Ibland blir det övermäktigt. Men jag älskar det.
lördag, september 25, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar