Idag är ingen bra dag. Idag kan bli en bra dag. Men när jag sitter i min säng, persiennerna är nerdragna (och solen har inte ens kraft att lysa igenom - jävla dåliga sol), och jag har vaknat på fel sida så känns det inte så hoppfullt till att kunna bli en bra dag. Det är en bergochdalbana av känslor inom mig och jag är spricker nästan av oro. Tårar väller upp ur ögonen och mest av allt vill jag.. Jag vet precis vad jag vill. Men "att stå still är detsamma som att dö". Det känns som ett hån. Det känns verkligen som ett hån.
Jag vet att jag should let go and just go with the flow, för saker och ting kommer gå det håll det är planerat iallafall. Men om jag inte vill då? Jag verkligen hatar att vakna på fel sida, och sedan förväntas kunna kommunicera normalt med människor efteråt. Jag har svårt för det. Det är svårt att vara positiv nu, speciellt eftersom det redan kändes oroväckande innan jag gick och la mig igår. Det är massa saker som känns oroväckande. Hur ska det gå? Varför måste det vara så? Kan jag säga det här? Kan jag bete mig såhär? Hur ska det kunna gå ihop?
Helvete. Det är som små piggar av oro sticker mot huden inifrån kroppen. Det känns inte bra.
Jag pratade med min fantastiska mamma innan, jag älskar henne, och hon sa till mig att inte ta ut sorgerna i förskott. Jag övervägde starkt att ta hennes råd på allvar, att inte oroa mig förren nästa vecka (eller veckan därpå) då jag ska få reda på mer fakta. Jag trodde på henne. Men sen fick jag reda på det iallafall. Jävla "källan-till-allt-Facebook". Det blir för mycket för mig, att se bilderna på skönheten och samtidigt veta att den kanske kommer försvinna bort från mig. Trösten med att "Stockholm är ju bara 3 timmar ifrån Göteborg med X2000. Det behöver inte gå dåligt" känns billig och tafatt. Och jag hatar verkligen att vakna på fel sida.
Jag uppskattar inte att inte kunna förstå det jag känner. Varför jag känner som jag känner. Jag uppskattar inte att pendla så himla kraftigt mellan känslor. Kär? Inte kär?
Rädd för att bli kär? Rädd för att bli lämnad?
fredag, oktober 01, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar